Herr talman! Kollegor och åhörare! Nu ska vi debattera NU22, som handlar om energipolitikens inriktning.
Ända sedan början av 1900-talet, när man började använda elenergi till olika ändamål i Sverige, har vi varit kreativa och uppfinningsrika i vårt land när det gäller att hitta på olika sätt att producera el.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energipolitikens inriktning
Vi, som ett litet land som har byggt ut stora delar av våra Norrlandsälvar till just elproduktion för att tillgodose framför allt industrins behov av el, måste inse att om vi inte hade gjort detta hade vi heller inte haft den fantastiska utveckling som vi faktiskt haft för välståndet i vårt land.
Jag har fått berättat av min far, som är född 1923, hur fantastiskt det var när elen blev indragen i byn - att få lämna bort fotogenlyktorna, att kunna laga mat utan att först göra upp eld i spisen oavsett om det var sommar eller vinter och att lagra mat i en frys, när man så småningom fick råd att köpa en, såklart. Man kunde kapa ved med eldriven vedkap. Vilka oändliga lättnader det blev i vardagen! Och kan ni tänka er - att dra in el i små byar långt upp i de norrländska skogarna ansåg svenska staten som sin uppgift.
Då har vi inte talat om skogens och malmens betydelse för vårt välstånd. Men att inte kunna tänka nytt även i energifrågorna vore väl på något sätt att inte ge tillbaka för alla de uppoffringar som gjorts för oss som fått ta del av de framgångar som framför allt elenergin har gett oss.
Vi byggde ut kärnkraften när energibehovet växte i samhället, men allteftersom tekniken gått framåt när det gäller andra sätt att producera el har fler och fler länder ställt sig frågan: Varför ska vi ha kvar kärnkraften? Den är både dyrare och betydligt farligare än andra, förnybara produktionsslag och lämnar dessutom efter sig avfall som är farligt i tusentals år. Lagringsfrågan är inte heller löst.
Vi har i vårt avlånga land enormt bra förutsättningar att bygga ut det förnybara med allt från sol och vind till biprodukter från jord- och skogsbruket. Något som skulle kunna bidra betydligt mer är exempelvis den havsbaserade vindkraften, som även Centerpartiet lyfte fram - det är jag glad för.
Beklagligt enligt min mening är att försvaret inte kan se fördelarna med havsbaserad vindkraft i stället för till exempel kärnkraft. Det blir ju kontentan: Om vi kan bygga ut det förnybara mångdubbelt kan vi avveckla kärnkraften fortare. Jag tänker bara på vilken av dessa anläggningar en eventuell fiende skulle se som mest intressant att slå ut. Att försvaret inte skulle kunna ha en övningsverksamhet i till exempel Hanöbukten om det fanns vindsnurror där ser jag som en olycklig slutsats som stoppar Blekinge Offshore.
Regeringen lyfter i propositionen vikten av att förena energipolitikens tre grundpelare: försörjningstrygghet, ekologisk hållbarhet och konkurrenskraft. Låt mig stanna en stund just vid konkurrenskraften. Betänkandet NU23, som ingen för övrigt var intresserad av att debattera men som det ändå inom kort kommer att beslutas om i kammaren, handlar om elmarknaden. Där har vi en reservation som i högsta grad berör konkurrenskraft.
Herr talman! Jag förstår att jag inte kan lyfta något i det betänkandet, men när det gäller konkurrenskraften vill jag göra riksdagen påmind om att elnäten har betydligt större påverkan på konkurrenskraften än vi kan tro. Privata elnätsföretag tillåts i dag att sätta mycket höga avgifter. Dessutom varierar avgifterna stort över landet, och det kan skilja tusentals kronor per år i avgift beroende på var man bor.
Jag och Vänsterpartiet anser att det är orimligt med så stora skillnader i nätavgifterna som nu råder mellan stad och land, mellan olika regioner och mellan olika bolag. Stegrande elnätsavgifter drabbar inte bara hushållen hårt utan slår även mot industrin och dess konkurrenskraft i förlängningen, och även mot jobben.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energipolitikens inriktning
Om elnäten skulle ägas av samhället eller regleringen av hur höga ockerpriser elnätsföretag kan ta ut skulle vara bättre skulle den elintensiva industrin bli vinnare, fast den kanske skulle bidra något till kvotplikten i elcertifikatssystemet, vilket den inte gör i dag.
Herr talman! Här passar det utmärkt att jag yrkar bifall till reservation 10 i betänkandet. Vi står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till den.
Regeringen återkommer många gånger till energiuppgörelsen, som har nämnts här och som slöts mellan regeringspartierna och Centern, Moderaterna och Kristdemokraterna, i texten som behandlar betänkandet. Detta är förståeligt. Den är grundpelaren, och det finns mycket som är bra.
Jag och Vänsterpartiet håller med om många saker som uppgörelsen lyfter; det är viktiga målsättningar och ambitioner. Men jag tycker givetvis att det är olyckligt att Vänsterpartiet är det enda parti som tydligt tar ställning och säger att kärnkraften inte är ett framtida elproduktionsslag som hör hemma på svensk elmarknad, speciellt när vi tar höjd för 100 procent förnybart till 2040.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag passa på att tacka talmannen, alla kollegor, oavsett om ni håller med mig eller inte i ett politiskt sammanhang, kanslipersonal i utskottet och här i kammaren och alla andra som gör vårt uppdrag möjligt och givande för ett fint samarbete och önska alla en riktigt fin sommar!
(Applåder)