Herr talman! Jag är den förste att beklaga att Liberalerna i likhet med i många andra politiska uppgörelser bara har hoppat av innan man ens har kommit fram till den slutgiltiga förhandlingen. Det som är Liberalernas problem i den här specifika frågan - energiuppgörelsen och energipolitiken - är att industrin, energisektorn, miljöorganisationerna och akademin alla har både välkomnat och stöttat energiöverenskommelsen.
Det gör de inte för att den är perfekt. Det vore förmätet att tro det. Det är för att vi nu skapar en stabil struktur där vi inte bara tar oss an de kortsiktiga utmaningar vi har utan steg för steg jobbar tillsammans för att lösa de långsiktiga. Det är en unik möjlighet både i Sverige och i svensk politik men också unik när man tittar runt om i Europa. Oavsett om det är i Tyskland, i Finland, i Storbritannien eller i Frankrike träter man fortfarande om detta, och det sker till väldigt höga kostnader.
Herr talman! Okej, Liberalerna är emot satsningarna på förnybar elproduktion, fine! Men vad är då Liberalernas lösning? När det gjordes en uppgörelse inom förra regeringen trodde Liberalerna att det skulle innebära tio nya kärnkraftsreaktorer där de gamla står på marknadsmässiga villkor. I dag är det väl bara Jan Björklund och tomten - och kanske inte ens tomten, utan bara Jan Björklund - som tror att det skulle hända. Ingen annan gör det. Vad är Liberalernas lösning?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energipolitikens inriktning
Jag är den förste att beklaga att ni inte är med i uppgörelsen. Faktum är att vi har utmaningar. Vi kommer att ta oss an dem tillsammans. Men vad är Liberalernas väg framåt?
(Applåder)