Herr talman! Detta betänkande handlar om vissa
övergripande teater- och musikfrågor. Jag vill börja
med att påminna om att Statens kulturråd i sitt bud-
getunderlag för åren 2003-2005 gör bedömningen att
anslagen till de fria teater-, dans- och musikgrupperna
samt arrangerande musikföreningar m.m. bör tillföras
16 miljoner kronor år 2003, 15 miljoner kronor år
2004 och 7 miljoner kronor 2005 för att en realistisk
finansiering av den verksamhet som bedrivs ska vara
möjlig. Här talar man alltså inte om utvecklad verk-
samhet utan om befintlig verksamhet. Detta är en
bedömning som står att läsa i Kulturrådets översyn
som heter Vem säger sig fri. Man gör bedömningar
utifrån den senaste bidragsgivningen.
Jag ska säga lite grann om de tre R:en Riksteatern,
Rikskonserter och Riksutställningar. Vi tycker från
Miljöpartiets sida att de lyckas väldigt bra i sin verk-
samhet. Vi menar att om den verksamheten ska kunna
fortsätta och också nydanas och inte använda alla
pengar till löneökningar, prishöjningar, hyror, ny
utrustning, osv. behöver man också satsa på den. Vi
vill att det görs extra satsningar inom folk- och kam-
marmusiken för att man ska kunna turnera också till
områden i landet. Vi vet att Unga Riks gör det möjligt
för unga människor i vissa delar av landet att faktiskt
få se teater som de aldrig hade haft möjlighet till
annars under sina uppväxtår. Vi menar att R:en är ett
nödvändigt komplement för att garantera ett större
och flexiblare utbud över hela landet.
Utvecklingen inom dansens område har gått väl-
digt snabbt. Det är glädjande. Förut ingick begreppet
dans i teaterbegreppet. Det var under Kulturutred-
ningen som detta uppmärksammades och som ändra-
de på det. I och med det har dansen också blivit mer
synlig som sin egen konstart. Nu vill vi att dansen ska
få ett nationellt uppdrag. Det har också Kulturrådet
föreslagit, dock icke regeringen. Men utskottet anser
också att det är rimligt. Vi hoppas på ett snart sådant
uppdrag.
Jag ska säga något om nyckelharpan som svenskt
nationalinstrument. Utskottet menar att ingenting
hindrar att nyckelharpan kallas för nationalinstru-
ment. Det var så långt vi kom. Och i vissa lexikon
anser man redan att nyckelharpan är det svenska
nationalinstrumentet. Det finns olika meningar om
vad detta har för betydelse. Från Miljöpartiets sida
tycker vi att detta instrument som är ett levande in-
strument och som har förändrats genom de århundra-
den som instrumentet har använts är en viktig sym-
bol. Det är levande, och det förändras. Vi tycker att
det är en viktig symbol för svensk folkmusik. Att den
dessutom har överlevt ända in i vår tid visar ju vilken
kvalitet instrumentet har.
Vi från Miljöpartiet vill också göra det möjligt att
bygga upp folkmusikcentrum över hela landet. Vi vill
göra det med samhällets stöd, precis som man har
gjort i Norge och i Finland. Man kan säga att Eric
Sahlström-institutet är ett startskott på den utveck-
lingen. Nu tycker vi att det är dags att gå vidare med
Folkmusikens hus i Rättvik. Sedan borde Östersund
och deras samarbete med Trondheim stå på tur.
För att öka möjligheterna för musiker att kunna
leva på sitt eget arbete och för att öka musikernas
möjligheter att delta i olika samarrangemang vill vi
öka förutsättningarna för arrangörsstödet. Detta ger
möjligheter för olika former av möten mellan både
amatörer och professionella, både mellan musik och
dans. Det betyder mycket för ett levande och vitalt
musik- och dansliv.
Jag ska säga något om Teateralliansen och cent-
rumbildningarna. Här tycker vi från Miljöpartiet att
det är en viktig principiell och ideologisk markering
att slå fast att det offentliga stödet till konstnärer är
ersättning för utfört arbete och inte understöd. Därför
är vi väldigt positiva till att medel har omfördelats
från arbetsmarknadssektorn till kultursektorn. Bl.a.
har de tolv centrumbildningarna erhållit 10 miljoner
kronor och Teateralliansen AB 15 miljoner kronor
från AMS för att stödja de arbetslösa inom de olika
konstnärsgrupperna. Verksamheten är nu utvärderad,
och man har funnit att den fungerar väldigt bra. Men
då måste också mer pengar omfördelas, annars kan
man ju inte möta efterfrågan. Och verksamheten
utvecklas också inom dansens område. Jag yrkar
därför bifall till reservation 29 under punkt 49.
Vidare har vi Länsmusiken, som står för att få ut
musikens olika konstarter till skolor, föreningar, stu-
dieförbund, kommuner, församlingar, företag och
andra som anordnar konserter. För många människor,
inte minst för barn, svarar Länsmusiken för den vikti-
gaste kontakten med levande musik och med musik-
former som lyssnarna normalt inte kommer i kontakt
med.
Här vill jag påminna om att 70 % av vår kultur-
konsumtion betalar vi ur egen ficka. Samhällets stöd
handlar om de 30 % som inte är kommersiellt gång-
bara på den s.k. marknaden, som är vi.
Bland de musikformer som Länsmusiken arbetar
med finns bl.a. kammarmusik, folkmusik, jazz och
modern konstmusik. Nu har utskottet tagit initiativ till
en utvärdering. Det är bra, för vi behöver se konsek-
venserna av de nedskärningar som har gjorts. Vi
hoppas att deras stöd återupprättas.
Med detta yrkar jag bifall till reservation 30 under
punkt 50.
Sedan kommer jag till fonogramstödet. Det är ju
inte bara levande musiker som behöver stöd, utan det
behövs också stöd för produktion och utgivning av
fonogram. I budgeten för år 2001 skar regeringen bort
3 miljoner kronor i anslaget för fonogramstödet -
motsvarande 40 % av det totala stödet.
Svenska skivbolags möjligheter att producera
smala men intressanta fonogram, inklusive barnmu-
sik, står och faller med fonogramstödet. Regeringen
har påtalat att nedskärningarna inte ska få några kon-
sekvenser. Detta kräver bevis. Därför menar vi att
regeringen skyndsamt ska utvärdera effekterna av den
här nedskärningen.
Till slut, herr talman, har vi Forum för världskul-
tur. Folkmusikens ställning har under perioden kraf-
tigt stärkts och är i dag en högst levande konstform
som ständigt utvecklas. Folkmusik från vitt skilda
länder har samtidigt på ett mycket glädjande sätt
knutit människor från olika kulturer närmare varand-
ra. Vi ser en ständig korsbefruktning mellan olika
folks musik, s.k. världsmusik.
Det här ger inte endast kulturella värden utan ock-
så demokratiska värden då kulturen bidrar till att
skapa förståelse över språkgränser och på så sätt -
kan vi säga - motverkar rasism. Nu tycker vi att det
är dags för ett nationellt uppdrag för en världsmusi-
korkester, och visst borde Ale Möller få det uppdra-
get!