Herr talman! Det betänkande vi nu ska behandla,
2001/02:KrU16, handlar om teater, dans och musik.
Det är konstformer som alla människor har en rela-
tion till och som de allra flesta kommer i kontakt
med.
Musiken har en särskild betydelse för människor.
Den finns tillgänglig dygnet runt genom radio, TV
och skivor. Försäljningen av cd-skivor har ökat med 4
miljoner under den gångna tioårsperioden. Få andra
kulturområden visar med sådan tydlighet hur kultur
kan bidra till mänskligt välbefinnande.
Ett rikt kulturutbud får aldrig vara förbehållet
storstäderna. Därför har vi kristdemokrater under
många år arbetat särskilt för att förbättra villkoren för
de regionala kulturverksamheterna, bl.a. genom att
föreslå ökade resurser. Särskild uppmärksamhet har
vi ägnat åt länsmusiken som har haft en väldigt be-
svärlig situation under många år. I Kulturrådets över-
syn Orkester.nu konstateras att utbudet av orkester-
musik är mycket ojämnt fördelat över landet. Det
påpekas också att finansieringen är ett stort problem
för många orkestrar och att det krävs bredare och mer
långsiktiga lösningar.
Nu har utskottet över partigränserna enats om att
åtgärder måste sättas in för att förbättra situationen
för orkestrarna. Det innebär att riksdagen kommer att
uppdra åt regeringen att låta analysera och föreslå
åtgärder som rör möjligheten att bibehålla nuvarande
orkesterverksamhet, att tillgodose behoven av orkes-
termusik över hela landet, att orkestrarnas ekonomi
ses över och att svårigheterna att rekrytera orkester-
musiker och musikernas anställningsförhållanden
analyseras. Jag är väldigt glad att den här angelägna
frågan nu tar ett så viktigt steg framåt.
På musikområdet vill jag också särskilt nämna
Eric Sahlström-institutet i Tobo, som binder samman
utbildning i dans och musik med kultur på ett mycket
bra sätt. Tyvärr är samordningen mellan utbildnings-
och kulturmyndigheter och mellan de olika fackde-
partementen inte lika bra, och det leder till svårighe-
ter för verksamheten. Regeringen borde ta ansvar för
att samordningen blir bättre så att verksamheten inte
blir lidande av den anledningen, som i dag.
Kristdemokraterna har också lyft fram spelmans-
stämmornas och festivalernas roll i kulturlivet. I and-
ra länder slår man på ett helt annat sätt vakt om dem
än vad vi gör här i Sverige. Vi har en reservation där
vi begär en utredning som belyser situationen här
hemma och som också jämför med förhållandena i
andra länder.
Herr talman! Teater ger stora möjligheter till inle-
velse och identifikation, som betyder väldigt mycket
för många människor. Det visar inte minst antalet
teaterbesök som åter ökade under år 2000 efter en
mindre svacka 1999. År 2000 låg den sammanlagda
publiksiffran på nästan 3,5 miljoner besök vid de
22 483 föreställningar som framfördes. Närmare
hälften var barn- och ungdomsföreställningar.
Arbetsmarknaden och arbetsförhållandena är trots
detta kärva för väldigt många skådespelare. Därför är
det positivt att stödet till en tredje anställningsform
inom teatern har permanentats. Än så länge är det inte
så många skådespelare som har kunnat utnyttja den,
så stödet behöver byggas ut. Vi har begärt en ordent-
ligt utvärdering av den här verksamheten för att också
andra konstområden ska kunna dra lärdom av erfa-
renheterna, och vi har en reservation även på den
punkten.
Dans som konstnärligt uttryck har länge betraktats
som en exklusiv konstform men befinner sig sedan
några år i ett expansivt skede. Intresset för att se dans
på scen har ökat, liksom intresset att själv delta i
dansaktiviteter. Inte minst gäller det barn och ungdo-
mar. När de kulturpolitiska målen fastslogs 1996
bekräftades dansen som en egen konstform. Det bor-
de ha varit ett startskott för en statlig politik på dans-
konstområdet, men det bidde bara en tumme. Nu har
regeringen i alla fall aviserat en bred hearing om
danskonstområdet under våren. Vi ser fram emot den
med spänning och hoppas att den ska leda fram till
åtminstone några konkreta åtgärder.
Kristdemokraterna vill att en nationell handlings-
plan upprättas för hur dansen ska kunna utvecklas.
Jag yrkar bifall till reservation 9, punkt 12 som Krist-
demokraterna står bakom tillsammans med Folkparti-
et och Vänsterpartiet. Vi vill också att ett nationellt
uppdrag för dansen ska inrättas. Det har också Kul-
turrådet föreslagit. Det skulle sätta ökad fokus på
dansens betydelse och ytterligare hjälpa dansen att nå
ut till nya publikgrupper.
Den verksamhet som bedrivs inom musik-, teater-
och dansområdena visar att gränserna mellan det
professionella kulturlivet och amatörverksamhet
handlar mer om gradskillnad än artskillnad. Den
breda amatörverksamheten är en förutsättning för den
professionella nivån och vice versa.
Framtiden för all kultur ligger förestås hos våra
barn och ungdomar - det har flera konstaterat redan
här i dag - och därför är satsningar på den gruppen
extra viktiga. De kommunala kultur- och musiksko-
lorna har under de senaste decennierna grundlagt och
utvecklat många människors kulturintresse. Den ned-
åtgående trenden har vänt även för kommunernas
kultur- och musikskolor. Det är otroligt glädjande. I
dag är det 5 av 289 kommuner som saknar kommu-
nala musik- och kulturskolor. Det är bra, men det är
fortfarande fem för mycket.
Om varje barn ska få möjlighet att spela ett in-
strument under sin skoltid och utöva annan kultur
krävs fortsatta satsningar på musik- och kulturskolor-
na. Vi har påpekat det i ett särskilt yttrande. Där på-
minner vi om att vi har satsat extra resurser till kom-
munerna i vårt budgetförslag som bl.a. skulle kunna
användas för att stärka just kultur- och musikskolor-
nas verksamhet.
I det här sammanhanget vill jag också lyfta fram
att Sveriges musik- och kulturskoleråd, SMOK, gör
ett viktigt arbete på detta område. Organisationen
innehar nu det nationella uppdraget på musikområdet.
Det skulle betyda mycket om det uppdraget kunde
förlängas ytterligare en treårsperiod, men det beslutet
ligger hos regeringen och inte hos oss i riksdagen.