Herr talman! I betänkandet KrU 16 behandlas te-
ater-, dans och musikfrågor. I mitt anförande kommer
jag att behandla endast musikfrågorna, medan Tasso
Stafilidis återkommer rörande teater och dans. Väns-
terpartiet har skrivit en rad motioner med många
yrkanden i dessa frågor. Vi har också ett stort antal
reservationer och många särskilda yttranden. Jag står
självfallet bakom samtliga Vänsterns reservationer,
men för tids vinnande och för att motverka allt prat
och alla argument för införande av tvåpartisystem
som har framförts här nöjer jag mig med att yrka
bifall till reservation 15 under punkt 20 Samver-
kansprojekt inom olika genrer m.m.
Herr talman! Musik har sannolikt alltid funnits
och utövats i de mest skilda sammanhang. Musik är
en grundläggande del av människors kultur. Männi-
skor spelar och sjunger själva eller tillsammans med
andra och lyssnar till andras musik. Enligt en rapport
från Ungdomsstyrelsen som kom för några år sedan
framkom att just musik är det stora, gemensamma
intresset för ungdomar. Hela 98 % av ungdomarna
anger att de lyssnar på musik minst en gång per
vecka.
Enligt Kulturbarometern framgår att ca 57 % av
slumpmässigt utvalda svenskar i åldern 9-79 år varit
på konsert eller annat musikevenemang det senaste
året. Hela 17 % av befolkningen spelar regelbundet
något instrument. En tredjedel av tonåringarna musi-
cerar regelbundet, men det avtar tyvärr efter tonårsti-
den.
I Ds-rapporten Att ta sig ton som kom 1999 analy-
seras det svenska musiklivet utifrån en rad perspektiv,
bl.a. betydelsen för musikexporten. Det svenska mu-
sikundret som man så ofta talar om - att många
svenska artister slår igenom och säljer bra även inter-
nationellt - tas upp. Man betonar i rapporten att den
offentliga sektorn bör inse sitt ansvar för musikex-
portens utveckling genom att säkerställa den breda
musikutbildningen från kommunala musik- och kul-
turskolor, studieförbundens musikverksamhet och
den högre musikutbildningen. Denna breda utbildning
gör att vi ligger i topp vad gäller läskunnigheten av
noter - om det nu heter så. Ca 400 000 svenskar
sjunger i kör, och många av oss hanterar ett instru-
ment då och då, åtminstone hjälpligt.
Herr talman! Vår musikliv är alltså ganska brett
och består av ett stort antal musikstilar och genrer.
Men det kan bli ännu bättre. Traditionellt sett har den
statliga kulturpolitiken på musikområdet haft ett
starkt fokus på konstmusik. På senare år har glädjan-
de nog även folkmusiken lyfts fram.
Vi kan konstatera att den fasta scenen för folk-
och världsmusiken i Stockholm, Stallet, finns, och
den måste ges förutsättningar långsiktighet och konti-
nuitet i sitt arbete. Blues, jazz, pop och rock hänvisas
ofta till den kommersiella marknaden.
Vänsterpartiet vill betona mångfalden inom musi-
ken, att alla genrer tillåts utvecklas utifrån sina egna
förutsättningar, och att det ges möjlighet till spännan-
de möten mellan olika musikstilar, olika kulturer och
olika musiker.
I reservation 15, som jag tidigare yrkade bifall till,
framhåller vi att kulturpolitiken ska verka för ett
musikutbud som präglas av mångfald och hög kvali-
tet. Den statliga bidragsgivningen ska omfatta all
slags musik och ta ställning till musiklivets skilda
villkor. Vi anser därför att det finns ett stort behov av
fler genreprofilerade centrum för musik och att fort-
levnaden av de centrum som redan finns samtidigt
bör garanteras. Vi har också påpekat möjligheten att
använda sig av nationella uppdrag, alltså fler natio-
nella uppdrag, för att skapa mångfald på musikens
område. Även länsmusikens ansvar för alla musiksti-
lar, alla musikgenrer, bör betonas hårdare i bidrags-
givningen.
Det breda anslaget kan ge länsmusiken en möjlig-
het att vara spjutspetsen för musiken i respektive län
genom att erbjuda en kulturell mötesplats för olika
musikgenrer och genom att ha spännande möten
mellan professionella musiker och amatörer.
Herr talman! I ett särskilt yttrande konstaterar vi
att fonogramstödet bör utformas på ett sätt som mot-
verkar fortsatt koncentration och likriktning på fono-
grammarknaden. Alltför många duktiga musikanter
och orkestrar i olika genrer får tyvärr aldrig chansen
att ge ut sin musik på en skiva. Därmed går vi också
miste om mycket god musik. Det är inte alltid musi-
ken som avgör om man får spela in på skiva. Det kan
bero på hur man ser ut, vilken look man har och vil-
ken framtoning man har. Vi får också musiker som
tappar sugen och börjar göra något annat i stället.
Därmed minskas den musikaliska bredd som behövs
för att vi ska kunna skapa ett ännu större toppskikt på
musikens område, precis som inom t.ex. idrottens.
Vi lyfter också fram behovet av fler och funktio-
nellare repetitionslokaler där musiker kan öva utan att
få t.ex. hörselskador. Man måste också ges möjlighet
att framföra levande musik till en levande publik. För
närvarande råder en jättestor brist på replokaler och
livescener, eller levande scener för att prata svenska,
för icke etablerade musiker. Här har vi lyft fram den
danska "spelställeslagen" som ett exempel som man
kanske ska tänka vidare på även i vårt land. I ett sär-
skilt yttrande konstaterar vi att Statens kulturråd och
Ungdomsstyrelsen arbetar med att hitta en lösning
som passar i Sverige, och därför har vi avstått från att
reservera oss i den frågan. Vi får återkomma om
ingenting sker.
Vi har påpekat vikten av ett fungerande arran-
görsled, att det här gäller alla musiklivets parter, att
det ska komma alla genrer till godo och att ingen bör
gynnas på någon annans bekostnad. Vi har också
pekat på behovet av tekniskt avancerad utrustning,
t.ex. musikutrustning, inspelningsgrejer och även
vissa instrument, för musikskolor i mindre kommu-
ner, studieförbund osv. Vi kanske kunde införa någon
ny stödform för att möjliggöra inköp av sådan utrust-
ning.
Vi tycker att det är tröttsamt att i alla sådana
sammanhang få höra att det här kan vi inte gå med på,
det är en kommunal angelägenhet. Det hjälper inte
det regionala och lokala musiklivet att säga att de här
miljoninköpen får ni fixa på egen hand. Det finns inte
pengar för det. Här krävs alltså ett nytänkande från
riksdagens sida.
Herr talman! Det är glädjande att kulturutskottet
enats om att föreslå riksdagen ett tillkännagivande till
regeringen avseende en orkesteröversyn. Det har
också Vänsterpartiet skrivit om i motion Kr350, yr-
kande 5-6. Jag går inte in på den. Vi har alltså samma
positiva inställning som t.ex. Inger Davidsson gav
uttryck för och som samtliga partier har ställt sig
bakom. De problem som finns när det gäller rekryte-
ring av musiker och när det gäller heltidstjänster, en
spridning, måste åtgärdas, och vi ser en förutsättning
för det nu.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag som medlem
i ett feministiskt parti, och dessutom med stöd av
Kulturbarometerns statistik, påtala att även musikom-
rådet har en könsmässig uppdelning och att en klar
könsobalans råder. Vi tycker därför att det vore rim-
ligt att utreda hur könsobalansen inom musikens
område kan motverkas så att flickor eller kvinnor och
pojkar eller män - alla - verkligen får samma möjlig-
heter att skapa musikupplevelser och till eget utövan-
de. Det finns knappast någon naturlag och knappast
några biologiska skäl som gör att så många tjejer
ägnar sig åt sången i ett band medan killarna spelar
trummor och sologitarr, för att ta ett exempel.
Svenskt rockarkiv gav nyligen ut cd:n Från
Plommons till Drain, en kavalkad över svensk kvinn-
lig pop- och rockmusik från 60-talet fram till i dag.
Kvinnor finns alltså även inom denna genre, men de
borde kunna vara betydligt fler. Vänsterpartiet vill i
framtiden se fler Sahara Hotnights i rocksvängen och
fler personer som Cecilia Zilliacus inom klassisk
musik.