Herr talman! Det är så, som jag sade förut, att
detta med utrikesrelationer är en naturlig del av en
statsministers vardag. Det är någonting som vi ägnar
oss åt på ett genomtänkt och planerat sätt. Jag vill
hävda att det i det här fallet har gjorts med stor fram-
gång, med undantag för de misstag och blundrar som
skedde omkring framför allt konsertarrangemangen.
Den arbetsfördelning som vi har i vår regering
mellan statsministern och utrikesministern kanske
också är något mer jämbördig än den arbetsfördelning
som rådde i den regering som leddes av en moderat
statsminister. Vi har ett utomordentligt väl fungeran-
de samarbete. Just nu har vi den unikt goda förutsätt-
ningen att när vi kommer till länder som Sydafrika
och Moçambique möter vi människor som tillhör
samma politiska sfär som den svenska regeringen,
vilket för övrigt också är fallet i de flesta europeiska
länder. Det är naturligtvis någonting som vi gläds
över, och det ger rikhaltiga tillfällen till ordentliga
politiska meningsutbyten, vänligt, öppet och i demo-
kratisk anda, precis som hela Sydafrikasatsningen.