Herr talman! Det sista kan jag inte svara på i de-
talj, men min grundinställning är densamma som
Marianne Anderssons. Våra partier har av tradition i
Sverige haft inställningen att pengar inte ska vara
avgörande för tillträde till utbildning. Om ett forsk-
ningssamarbete byggs upp förutsätter jag att det kan
vara bilateralt i den meningen att det faktiskt är ett
äkta utbyte och inte enkelriktat.
Landsbygdsutvecklingsfrågorna är utomordentligt
viktiga. De är en av de kritiska frågorna i Sydafrika i
dag.
Vi ägnade faktiskt mycket tid åt den diskussionen,
inte minst med de lokala företrädarna i bl.a. Kimber-
ley, Port Elizabeth och Port Shepstone. De ser nämli-
gen någonting nu, och det är att det, precis som Mari-
anne Andersson sade, sker en inflyttning till städerna.
Problemet är att landsbygden och jordbrukspro-
duktionen inte adderar tillräckligt mycket värde till de
produkter som de har. Nu är vi inne från Sveriges
sida via Sida och diskuterar landsbygdsutvecklings-
program. Det handlar också där om att vara med och
understödja ekonomisk utveckling och addera värdet
till jordbruksproduktionen. Det handlar om kunskap
och det handlar om metoder, sådant som vi tror att vi
har erfarenhet av från andra biståndsprojekt och som
rimligen också bör komma sydafrikanerna till del.
Det är på inget sätt glömt. Lika lite som de jätteli-
ka och jättesvåra problemen kring aids var glömda
under den här veckan. Det är ju faktiskt 10-15 % av
befolkningen som är drabbade och är hiv-positiva.
Det är enorma tragedier som väntar, vilka naturligtvis
har en djupare dimension som samhällsproblem och
som diskussionsområde än andra inslag under veckan
men som ju inte heller har fått särskilt mycket upp-
märksamhet. Jag tror att vi kommer att komma tillba-
ka med stora insatser från svensk sida i Afrika för att
hantera aidsfrågan.