Herr talman! Jag fortsätter min resa med min enskilda fråga om villkorlig frigivning och farlighetsbedömning, som Kristdemokraterna har nämnt.
Jag tycker inte att jag fick något riktigt bra svar från Moderaterna i vare sig det första eller andra anförandet när det gäller den enskilda sakfrågan, men i stort håller jag med Louise Meijer mycket i beskrivningen av den värderingskonflikt som finns här i riksdagen mellan partier på den liberala vänsterkanten och mer konservativa partier.
Straff har betydelse, kanske inte alltid för den som har blivit dömd - att den ska få ett bättre liv - men det har betydelse för brottsoffren. Denna sida saknas helt hos de rödgröna när vi debatterar dessa frågor. Hur känns det för ett brottsoffer när en gärningsperson eller gärningsman bedöms vara farlig av Kriminalvården och sedan får avtjäna två tredjedelar av det straff som har dömts ut? Det är klart att det blir ett oerhört slag i magen på brottsoffren, men detta tycks inte vänsterkartellens partier förstå något av över huvud taget. Det är någon form av empatibrist där, måste jag säga.
Frågan om farlighetsbedömning tycker jag får leva vidare. Vi har lite olika synpunkter. Tre fjärdedelar ska avtjänas enligt Moderaterna, vi vill avskaffa den och så vidare. Men jag ser en framkomlig väg att flytta fram positionerna i och med att det finns ett annat parti, Kristdemokraterna, som föreslår att farlighetsbedömning ska inkluderas i frågan om en person ska vara villkorligt frigiven eller inte. Kan Moderaterna tänka sig att visa stöd för denna enskilda fråga och i enlighet med Kristdemokraterna motionera om den saken, så att vi får en bredare uppslutning till höstens motionsflod?