Fru talman! Har man ordning på sin ekonomi har man normalt inget problem att få kredit hos banken. Om Ulla eller jag ska köpa ett hus eller liknande föreställer jag mig att Ulla har god ordning på sin ekonomi och att banken har tilltro till hennes förmåga att betala tillbaka.
Har man däremot inte ordning på sin ekonomi - som företag eller länder i kris - får man acceptera att det ställs stora krav för att man ska klara av sin återbetalning. Kreditberedningens syfte är att göra en bedömning av återbetalningsförmågan. Om pengarna använts på annat sätt än vad de är avsedda för, nämligen att restaurera och stabilisera ekonomin, minskar återbetalningsmöjligheten. Då finns inte förutsättningar att ge kredit.
Det ni föreslår i er reservation är att man minskar utrymmet för krediter, alltså minskar pengarna som kan ges för att restaurera en havererad ekonomi. Men ni föreslår också att man ska minska kraven på återbetalningsförmåga. I verkligheten är det fundamentet i det ansvar som vi har lagt på Världsbanken och Valutafonden. De ska ta riskerna, vi ställer pengar till förfogande. Vill vi ändra ordningen får vi diskutera det under andra former. Då är det inte kreditgivning, och då är det inte Världsbanken och Valutafonden som tar kreditrisken.