Herr talman! När vi talar om regelförenkling, att göra det enklare att starta och driva företag, kan man få uppfattningen att det är svårt att starta företag. Det är det inte. Det är i princip bara att kunna skriva sin namnteckning och ha en affärsidé. Det är vad som behövs för att starta ett företag.
Problemen uppstår när du ska administrera ditt företag. Det är då myndigheternas krav på uppgiftslämnande blir en belastning för företaget. De har haft en tendens att öka genom åren. Framför allt har medlemskapet i EU gjort att regelbördan ökat med 53 procent. Den har ökat trots ihärdigt arbete från regeringens sida för att försöka minska kostnaderna för reglerna.
Liselott Hagberg sade, med tanke på vår reservation 2 som jag yrkar bifall till - vi vill där påminna regeringen om vikten av att påskynda detta arbete - att det är som att säga åt någon som springer för fullt att springa. Ja, så kan man kanske uttrycka det, men om man inte vet vart man springer spelar det ingen roll hur fort man springer. Det är där kritiken från Vänsterpartiets sida ligger.
Det finns nämligen två grundläggande saker som man konsekvent måste jobba med under regelförenklingsarbetet. Det ska alltid göras konsekvensutredningar när man inför ny lagstiftning och när myndigheterna sedan ska tolka och föra ut den. Detsamma gäller på EU-nivå, som ju är den tunga biten och gör att det blir besvärligt för företagen. Det behövs alltid konsekvensutredningar innan man implementerar eller inför nya EU-direktiv. Sådana görs inte i dag eller också görs de slarvigt. Det är därför vi inte når upp till högre resultat än ca 7 miljarder i minskade kostnader. Målet var 25 procent, vilket skulle bli ungefär 22 miljarder.
Det är förstås ett misslyckande, men det kan också bero på, som det står i betänkandet, att i Sverige är regelgivning och reglerna väl utformade och allmänt accepterade i en internationell jämförelse. Därmed är också kostnaderna låga. Om det är på det sättet blir det naturligtvis svårt att nå de 25 procenten. Nu tror jag att det handlar om både och. Vi har väl utformade regler, men problemen som företagen upplever beror på att EU:s regelbörda förs på den svenska lagstiftningen vilket gör att reglerna överlappar varandra och man ibland inte vet vad som gäller.
Det andra problemet beträffande EU:s regelbörda är att det, när vi ska införliva EU:s direktiv, går på tok för snabbt. Företagen hinner inte med att tolka och förstå vad som gäller. Här finns en rad uppmärksammade fall. Jag har tidigare debatterat miljösanktionsavgifterna. Där hann företaget i fråga inte uppfatta vad det egentligen handlade om, och det blev väldigt dyrt. Om man inte har tid på sig och inte förstår innebörden upplevs det som krångligt, trots att man egentligen kanske skulle acceptera det fullt ut.
Det är kommunerna som är nyckeln i detta arbete. Det är kommunerna och de kommunala representanterna, både tjänstemännen och politikerna, som har de dagliga kontakterna med företagen. Det är kommunerna som utformar lokala taxor, förordningar och stadgar. Här kan det se mycket olika ut över landet, och om du har verksamhet i flera olika kommuner upplevs det som väldigt krångligt. Det behövs alltså en uppryckning från den kommunala sidan, och det är vår uppgift att som politiker föra dessa diskussioner med våra kolleger ute i kommunerna och på så sätt hjälpa till.
Jag menar att ett gemensamt servicekontor där man samlade uppgifter, samlade statlig och kommunal verksamhet på ett och samma ställe, skulle underlätta inte bara för företagen utan också för personer som bor i kommunen när de ska skaffa uppgifter och information om vad som gäller. Det skulle på ett påtagligt sätt kunna underlätta för företag som redan bedriver verksamhet men även för företag som är beredda att starta.
Vänsterpartiet har åtminstone under de fem år som jag suttit i riksdagen motionerat om en sådan one stop-portal, och jag kommer att fortsätta att göra det tills jag ser att den är genomförd och fungerar, detta oavsett vad regeringen och regeringsrepresentanterna tycker.