Fru talman! Det är dags för den årliga debatten
om den ekonomiska brottsligheten, som föranleds av
regeringens skrivelse en gång om året. Det har blivit
en tradition sedan några år, efter att Riksdagens revi-
sorer för en tid sedan klart markerade den socialde-
mokratiska regeringens handlingsförlamning och brist
på initiativ när det gäller bekämpning av ekobrotten.
Det har blivit en förbättring, och jag tror att hela
riksdagen hälsar detta varmt välkommet.
Det är inte direkt några nya frågor vi debatterar.
Jag skall uppehålla mig vid det särskilda yttrande som
moderaterna har fogat till betänkandet och ta upp tre
saker. Det är frågan om Ekobrottsmyndighetens vara
eller inte vara. Den andra frågan är hur man organi-
satoriskt skall placera miljöbrottsbekämpningen. Jag
skall också säga några ord om kampen mot oljeut-
släpp.
Det är riktigt, som Märta Johansson pekade på, att
vi detta år inte har motionerat och inte har reserverat
oss utifrån den ganska kända ståndpunkten att vi var
kritiska mot att tillskapa en särskild ekobrottsmyn-
dighet. Vi tyckte att med ordentlig samordning av
olika resurser skulle man under åklagarväsendet ha
hanterat de här frågorna med väl så stor framgång.
Det har vi påpekat och motionerat om under några år.
Som refererades av utskottets talesman Märta Jo-
hansson finns myndigheten här nu. Jag skulle i och
för sig kunna peka på ett antal brister som har rap-
porterats om verksamheten, men låt oss nu se på
myndigheten under en tid - inte alltför lång tid - och
ge den en ärlig chans att leva upp till alla de förvänt-
ningar som åtminstone några har på myndigheten.
Förhoppningsvis kan en del farhågor då komma på
skam. Men vi kommer att ganska snart önska en ut-
värdering av verksamheten för att få en bild av hur
den fungerar.
När det gäller hanteringen av miljöbrotten kan vi
konstatera att även den debatten har vi fört ett antal
gånger. För några år sedan menade jag att de vikti-
gaste bristerna helt enkelt var att det saknades en
nationell strategi för att bekämpa miljöbrotten. Det
fanns en dålig samordning mellan de resurser som
existerade mellan olika myndigheter. Det existerade
en för dålig kompetens. Det fanns säkert brister i
lagstiftningen. Givetvis var de rent materiella resur-
serna för små.
Nu finns det en lång rad förslag, som har refere-
rats tidigare i debatten och som jag inte upprepar, fru
talman. Jag är övertygad om att det finns möjligheter
att framöver få en betydligt bättre effekt på den här
typen av brottsbekämpning.
När det sedan gäller oljeutsläppen och frågan vad
man gör åt dem är det en lång lidandets historia, som
även andra påpekat. Utskottet har vid flera tillfällen
med viss skärpa påtalat förseningarna. Nu finns det
förslag, och det är glädjande. Det finns en lång rad
förslag, som säkert skulle effektivisera bekämpning-
en. Utskottet utgår från att regeringen kan lägga fram
förslag före utgången av 1999. Jag vill påstå, och
kanske hota med det, att om det inte kommer sådana
förslag är det uppenbarligen inte bara Moderata sam-
lingspartiet utan samtliga partier som starkt skulle
ogilla detta.
Jag vill understryka här i kammaren att vi nu för-
väntar oss från regeringen att det inte blir motsvaran-
de förseningar i remissförfarandet och berednings-
processen i Regeringskansliet, utan att det på riksda-
gens bord under hösten 1999 kan ligga ett förslag om
kraftfulla åtgärder mot de oljeutsläpp i olika former
som nu förekommer! Det är bland de största proble-
men i Västerhavet och i Östersjön, fru talman. Jäm-
fört med en del andra åtgärder som regeringen vidtar
för att förbättra miljön är kampen mot oljeutsläppen
en utomordentligt viktig uppgift.
Som sagt var, utgår jag från att det som utskottet
förväntar sig, nämligen en proposition före årsskiftet,
också blir fallet. Eljest lär utskottet höra av sig. Jag
förstår redan nu att det i så fall blir ett kraftigt tillkän-
nagivande från ett enigt utskott.
Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till ut-
skottets hemställan.