Fru talman! Jag tänkte bara med några ord beröra
den praktiska verksamheten på Ekobrottsmyndighe-
ten. Det har nämnts tidigare i debatten att det inte har
varit så lätt att sjösätta den här organisationen. Man
har hållit på i över ett år nu, och fortfarande är inte
alla tjänster besatta. Det är 50 poliser av 80 som är
tillsatta. Det finns alla möjliga sådana här saker som
inte är bra.
Nu fick jag i morse höra att generaldirektören har
varit uppe hos justitieministern för att få kompensa-
tion för att säkerställa ett fortsatt kontrakt i de lokaler
som man nyligen har flyttat in i. Många av oss var
med på invigningen av lokalerna på Kungsgatan. Det
är fullkomligt groteskt att man av statsfinansiella skäl
inte skall kunna sitta i de lokaler som har iordning-
ställts för den här verksamheten centralt i Stockholm.
Det kan förefalla marginellt, men någonstans är det
ett uttryck för den tafatthet med vilken statsmakterna
hanterar den här myndighetsorganisationen.
Ute på fältet ser vi väldigt lite resultat av organi-
sationens verksamhet, och brottsligheten frodas all-
deles utomordentligt väl och är knappast hämmad av
några insatser från rättsväsendet. Det kan inte vara
möjligt att man åberopar statsfinansiella skäl för att
inte klara hyreskostnader, och att man redan nu ska-
par en oro i organisationen så att det försvårar att få
in de människor som man skall ha och att andra åter-
går till traditionell polisverksamhet i Kronoberg.
Jag vill gärna ta tillfället i akt att få in det här i
protokollet. Jag är alltså synnerligen missnöjd med
det sätt på vilket regeringen hanterar den här myndig-
hetsfrågan. Nästa gång vi får den här broschyren från
regeringen, där man talar om hur duktig man har varit
på det här området, kunde man kanske tala om alla de
problem som finns och vad man tänker göra åt dem.
Vi måste vara medvetna om att vi vill ha resultat och
inte en allmän semantisk övning av intet värde.