Fru talman! Större delen av det här betänkandet
handlar om bekämpning av miljöbrott, och det är vad
jag kommer att uppehålla mig vid.
Vi kristdemokrater har under många år yrkat att
en särskild ekobrottsmyndighet skall inrättas för att
hantera den avancerade ekonomiska brottsligheten.
Därför såg vi med tillfredsställelse på att en myndig-
het inom åklagarväsendet med särskilda uppgifter att
samordna och utveckla bekämpningen av ekonomisk
brottslighet inrättades den 1 januari 1998. Vi menar
att all allvarlig ekonomisk brottslighet, innefattande
också grova miljöbrott, kräver operativa insatser av
sådan kvalificerad art att en enhetlig myndighets-
struktur och ledning är nödvändigt.
Vi har tidigare motionerat om vikten av att miljö-
brott ses som en del av den ekonomiska brottsligheten
eftersom de har samma karaktär som traditionell
ekonomisk brottslighet, på så sätt att brottet begås i
näringsverksamhet och utgör ett utpräglat vinnings-
brott. Bekämpandet av miljöbrott kräver utpräglad
kompetens och en avancerad organisationsstruktur.
Därför ser vi det som naturligt att Ekobrottsmyndig-
heten också skall handlägga ärenden som rör miljö-
brott.
I december 1997 fick Riksåklagaren i uppdrag av
regeringen att utarbeta förslag till effektivare utred-
ning av miljöbrott. Ett av uppdragets direktiv var att
Ekobrottsmyndigheten skulle ha en central roll när
det gäller att utreda brott mot miljön. Ett år senare, i
december 1998, överlämnade Riksåklagaren sin ut-
redning till regeringen. Nu lär ärendet beredas vidare
inom Justitiedepartementet.
I den text i det nu aktuella betänkandet som
handlar om miljöbrottsbekämpning refereras bl.a.
flera av regeringens anmärkningsvärda och allvarliga
konstateranden när det gäller brister i miljöbrottsbe-
kämpningen. Sålunda sägs t.ex. att det i dag inte finns
något samlat grepp om bekämpningen av miljöbrott
och att det inom polisen och åklagarväsendet finns
bristande kunskaper när det gäller miljörätt och miljö-
frågor. Vidare sägs det att den kompetens som finns
inte alltid utnyttjas rätt. Poliser och åklagare med god
miljöbrottskompetens används för handläggning av
andra slags utredningar, medan miljöbrottsutredning-
ar handläggs av poliser och åklagare utan tillräcklig
utbildning. Allvarligt är också regeringens konstate-
rande att samarbetet mellan tillsynsmyndigheter, polis
och åklagare på många håll fungerar mindre väl.
Fru talman! Med anledning av detta synes det mig
vara hög tid för regeringen att i sitt arbete med att
hitta en struktur i miljöbrottsbekämpningen allvarligt
överväga det kristdemokratiska förslaget att låta
Ekobrottsmyndigheten handlägga ärenden som rör
miljöbrott.
Senast under förra riksdagsåret behandlade ut-
skottet frågor som hade med bekämpning av miljö-
brott att göra. Vid behandlingen av budgetpropositio-
nen för 1998 ansåg utskottet att miljöbrott ofta borde
kunna betraktas som en kvalificerad typ av ekono-
misk brottslighet. Enligt texten i det nu aktuella be-
tänkandet borde, enligt utskottets mening, i varje fall
kvalificerad miljöbrottslighet kunna handläggas av
Ekobrottsmyndigheten. Intressant är att utskottet
vidhöll dessa uttalanden i samband med behandlingen
av förra årets lägesrapport från regeringen om den
ekonomiska brottsligheten.
Fru talman! Här finner jag ytterligare skäl för re-
geringen att överväga den av oss kristdemokrater
föreslagna rollen för Ekobrottsmyndigheten när det
gäller bekämpning av miljöbrott.
Sedan några månader tillbaka har regeringen på
sitt bord Riksåklagarens utredning Effektivare miljö-
brottsbekämpning, vilken delvis skiljer sig från ut-
skottets tidigare redovisade uppfattning att en mer
sammanhållen organisation för miljöbrottsbekämp-
ning skulle kunna vara en fördel. Riksåklagaren me-
nar bl.a. att det skall vara en uppgift för samtliga
myndigheter inom åklagarorganisationen och polis-
myndigheterna att handlägga miljömål.
Utskottsmajoriteten förklarar sig dock i huvudsak
positivt inställd till Riksåklagarens förslag men kon-
staterar att det finns ett flertal frågor av såväl princi-
piell som mera praktisk natur som måste övervägas
innan en ny organisation för miljöbrottsbekämpning
kan införas. Vidare vill man ej föregripa de övervä-
ganden som görs inom Justitiedepartementet men vill
i sammanhanget understryka att utskottet alltjämt har
uppfattningen att miljöbrott ofta kan vara en kvalifi-
cerad form av ekonomisk brottslighet.
En majoritet i utskottet har förklarat sig vilja avslå
vår reservation om att Ekobrottsmyndigheten skall
handlägga ärenden som rör miljöbrott. Jag kan dock
konstatera att trots denna majoritets avslagsambition
andas själva textinnehållet i betänkandets avsnitt om
miljöbrottsbekämpningens organisation mera bifall än
avslag.
När det gäller miljöbrottsbekämpning finns det i
betänkandet ett särskilt avsnitt om oljeutsläpp. Ol-
jeutsläppssituationen är speciellt allvarlig när det
gäller Östersjön där det sker mer än ett utsläpp om
dagen.
Oljeutsläppsutredningen skulle senast den
31 december 1997 redovisa sitt uppdrag till regering-
en men var inte klar förrän i januari 1999 - således
mer än ett år efter den ursprungligen utsatta tiden,
vilket också kommenteras i utskottets betänkande.
Fru talman! Här har vi en tempoförlust på drygt
ett år. I ett så här angeläget ärende är det oaccepta-
belt. Det indikerar ju inte precis någon dådkraft hos
de styrande.
Regeringen har ej agerat tillräckligt kraftfullt i
fråga om skyddet av Östersjön. Nu förväntar vi oss
emellertid att regeringen gör allt för att påskynda den
pågående beredningen så att en proposition läggs
fram under hösten.
Vidare anser vi att Kustbevakningen och åklagar-
väsendet skall få tillräckligt stora resurser för att dels
öka övervakningen och få möjlighet att beivra brott
mer än som i dag sker, dels göra det möjligt att ome-
delbart sätta in åtgärder när det behövs samt dessutom
påbörja iordningställandet av mottagningsanlägg-
ningar för oljespill och annat avfall.
De ökade resurser som behövs för detta bör anslås
ur de 2 miljarder kronor som regeringen avsatt för
Östersjösamarbete respektive investeringsbidrag för
främjande av omställning i ekologiskt hållbar rikt-
ning.
Fru talman! Vi kristdemokrater står bakom våra
två reservationer men för att måna om kammarens tid
nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 2
under mom. 2.