Fru talman! Jag tycker att det är bra att
socialministern ser allvarligt på problemet. På det
sättet uppfattar jag att socialministern har
förståelse för att jag gång på gång tar upp de här
frågorna. Jag tycker att det här är en viktig politisk
fråga, men det är också en samvetsfråga att ständigt
konfronteras med dessa problem.
Jag får många brev om detta. I morse fick jag ett
brev från en varvsarbetare. Han skriver att
människor blir uppbragta, särskilt när det är fråga
om barnfamiljer. Han tycker att det är en bäcksvart
fläck för oss alla i dag att barnen, de oskyldiga, blir
lidande och skadade för lång tid.
Det är sådana här brev som gör att man inte kan
stilla sitt samvete. Det måste till fler åtgärder.
Socialministern talar om tidsfristerna i hyreslagen.
Jag var själv med i Hyreslagsutredningen. Jag
varnade starkt för att välja de kortare tiderna. Vi
hade förslag i utredningen om betydligt längre
tider. Det behövs verkligen för att man skall kunna
agera och göra insatser. Det är för korta tider, och
det är inte bra.
Över huvud taget hade utredningen en rad andra
förslag som jag hoppas att socialministern väl
känner till. De här förslagen är så bra att det snabbt
kan läggas ett förslag på grundval av dem. Det är
en helhetslösning som föreslås i utredningen, där vi
i allt väsentligt var ense. Det var bara på någon
punkt som en ledamot gjorde invändningar.
Socialministern talar om bostadsbidragen. Det är
bra om de ytterligare förbättras. Men faktum är att
det även när det gäller bostadsbidragen är många
som inte kan få nämnda förbättringar. Tydligen är
det en av orsakerna till att den kraftiga ekonomiska
försämringen för vissa grupper i samhället har trätt
in.
Det är märkligt att Socialstyrelsen tar så lång tid på
sig. Men jag hoppas att det besked som vi nu fått
kommer att betyda att man snabbar på.