Fru talman! Det här betänkandet handlar alltså
om, som det står, s.k. sponsring. Det finns olika upp-
fattningar om vad sponsring egentligen är. Därför tog
jag mig före att slå upp i Nationalencyklopedin. Där
beskrivs sponsring så här: "att t.ex. ett företag eller en
person åtar sig att bekosta eller på annat sätt ansvara
för viss verksamhet och som i utbyte får möjlighet att
göra reklam eller PR i någon form. Sponsring är en
affärsmässig överenskommelse till ömsesidig nytta
för parterna. Genom att sammankopplas med ett eve-
nemang av stort allmän- eller samhällsintresse hoppas
sponsorn stärka sin image och trovärdighet."
Det finns i dag, fru talman, en stor osäkerhet hos
företag om hur avdragsrätten för sponsring ska tolkas.
Detta har i sin tur inneburit att affärsmässiga uppgö-
relser som skulle ha kunnat vara till nytta och gagn
för båda parter inte kommit till stånd. Det är natur-
ligtvis inte bra. Det är därför angeläget att regeringen
prövar om inkomstskattelagens regler har en ända-
målsenlig utformning när det gäller avdrag för utgif-
ter i samband med sponsring.
En ömsesidig affärsmässig överenskommelse som
sponsring ska inte förväxlas med en gåva. En gåva
innebär att den givande parten inte erhåller någon
motprestation. Gåvor är inte avdragsgilla, och ut-
skottet har slagit fast att detta alltjämt ska gälla.
Fru talman! Det hör inte till vanligheten att skat-
teutskottet har ett helt enigt betänkande när man be-
handlar motioner från den allmänna motionsperioden,
men det har vi här. Jag vill därför tacka alla kolleger i
skatteutskottet för en öppen och konstruktiv debatt
som lett fram till det här betänkandet. Då det är möj-
ligt att det här är den sista ärendedebatt som jag har i
riksdagen ska jag passa på tillfället att tacka utskottets
ledamöter för två riksdagsperioder av intensivt arbete
och många meningsutbyten, som dock för det mesta
inte har lett till enighet som i det här fallet. Trots detta
kommer jag att komma ihåg riksdagsåren med glädje.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.