Fru talman! Låt mig börja med att konstatera att
"regeringen bör göra en prövning av reglerna kring
den skattemässiga behandlingen av utgifter i samband
med sponsring och därefter återkomma till riksdagen
i frågan".
Det är nu, fru talman, många år sedan vi modera-
ter började verka för ett sådant beslut som kammaren
kommer att fatta i dag. Jag ska vara kortfattad och
inte beskriva hela den problematik som ligger bakom
dessa problem, som bl.a. Lennart Kollmats här har
beskrivit.
Det var Regeringsrättens domar på våren 2000
som innebar en minskning av sponsorernas villighet,
och det var negativt för kulturen. Det räcker med att
understryka vikten av att riksdagen i dag kommer att
tillkännage detta för regeringen och att en sådan
prövning kommer att ske.
Motståndet mot sponsring för kulturändamål har
varit starkt och kompakt, tyvärr, från majoritetens
sida. Man har hävdat risker för oönskad påverkan på
verksamheten från företagens sida. Sådan påverkan
bör inte ske, och har mycket sällan skett - man kan-
ske inte kan påstå att det inte har skett någon gång.
Det har också hävdats att de marginella resurser
som sponsring ger, i allmänhet 2-3 %, skulle vara
utan betydelse för verksamheten. Det är fel.
Av den ordinarie budgeten, som således består av
vad vi betalar för att få vara med och de allmänna
medlen till verksamheten, går större delen till fasta
utgifter, till hyror, löner osv. Men de bidrag som
sponsringen kan ge, dvs. 2-3 %, kan vara mycket
viktiga för den kulturella verksamheten, dvs. den som
ska komma fram efter att löner, hyror och annat är
betalade. De fungerar nämligen som en sorts grädde
på moset. De kan på det sättet utgöra nödvändiga
förutsättningar för institutionerna.
Jag vill hävda att på mindre orter kan företagens
sponsring av lokala eller regionala kulturverksamhe-
ter skapa vad jag skulle vilja kalla en kulturell Gno-
sjöanda. Med det menar jag att det skapas en gemen-
skap, ett samarbetsklimat. Inte minst viktigt i sam-
manhanget är att detta kan dra till sig nya grupper,
eller nya kulturkonsumenter. Det ordet har vi blivit
tvungna att använda även om det kanske inte låter så
förfärligt attraktivt.
Får vi inte nya grupper - nya generationer och nya
yrkesgrupper - dör kulturen ut.
Fru talman! Jag yrkar således som vi alla bifall till
förslaget i skatteutskottets betänkande SkU21 beträf-
fande sponsringen.
Låt mig också säga, som någon av talarna redan
har gjort - jag tror att det var Gudrun Lindvall som
påpekade det - att det är bråttom. Det går inte att dra
ut på denna översyn, utan vi hoppas att den ska
komma till stånd snart för kulturens skull och för alla
svenska kulturkonsumenters skull.