Fru talman! När jag gick genom Gamla stan förut såg jag en fin glimt ur verkligheten. Det var en pappa som gick med ungen på axlarna, och han pratade. Jag blev ännu gladare när jag såg att han pratade med sin passagerare och inte i mobilen. Jag tänkte. Så ska det vara. Man ska frakta sina barn och prata med dem om livet och drömmarna. I nästa sekund tänkte jag: Så har definitivt inte alla barn det.
Mitt sätt att se på kultur är att man ska ge dem mest som behöver mest. Då är risken att skolorna håller på att bli mer och mer olikartade och segregerade. De som har alerta och kulturmotiverade lärare eller rektorer får del av det här bidraget, men det gäller att tränga sig fram, annars är bidraget förlorat.
En fråga skulle kunna vara: Finns det i Skapande skola någon tanke på att stimulera just dem som är förfördelade i det stora rättviseperspektivet? En annan fråga, av ekonomisk karaktär, är: Finns det några tankar på att sänka eller ta bort maxtaxan på musikskolan just för att alla ska ha tillgång till den?
Vi lever inte i den bästa av världar och kanske inte heller i det mest rättvisa av länder. Enligt Röda Korsets statistik finns 220 000 barn som lever i fattigdom. Det finns alltså en väldigt stor grupp som riskerar att hamna vid sidan av i alla avseenden.