Fru talman! Vi skulle vilja lyfta fram reservationerna 1 och 4 i betänkandet.
Att ta barnen på allvar, att låta deras fantasi flöda, att använda sig av den källan för skapande och utforskande av verkligheten är, eller borde vara, en självklarhet i ett kultiverat samhälle som vårt, men också att lyssna till den oro, den sorg och rädsla, den längtan och undran som varje barn bär med sig.
Unga Klara har under Suzanne Ostens ledning varit en barnens och barnkulturens banerförare under 35 års tid - banbrytande i Sverige, förankrad i Norden och med tiden alltmer uppmärksammad världen runt. Ett forskande, ett konstnärligt laboratorium har Unga Klara kallats, i ständig dialog med sin publik, ett processtänkande som hela tiden förvandlar de medverkande till agerande tillsammans med publiken.
Genom att anlägga ett barnperspektiv på allt vill denna teater nå inte bara barnen utan också oss vuxna. Det finns nästan ingen vuxen som aldrig varit sju år gammal och betraktat världen med barnets blick. Samtal, process, dialog, publikutveckling, aktiverande, delaktighet, kvalitet - allt detta har genom åren blivit Unga Klaras signum.
Och nu går man vidare, trots de bräckliga ekonomiska realiteterna, med ett projekt som löper över tre år och som heter Uppfostrarna och de ouppfostringsbara, med premiär i morgon. Det är modigt, djärvt och värt respekt.
Fru talman! Den som i djupaste mening företräder en demokratisk kultursyn och därmed vill avsätta anslag, nödvändiga också för de små och unga medborgarna i vårt land, borde inse att Unga Klara ska tilldelas ett nationellt uppdrag. Teatern har redan nu ett vittförgrenat samarbete med Backateatern i Göteborg, med Östgötateatern, Malmö Stadsteater och med Norrlandsoperan, plus många nordiska och internationella projekt.
Sedan Unga Klaras livaktiga gren kapats från Stadsteaterns stam försvann i ett vips den ekonomiska basen för fortsatt verksamhet. Det vore märkligt om Sverige som kulturnation inte skulle ha råd att förse Suzanne Osten och hennes medarbetare i Unga Klara med de nödvändiga medlen för fortsatt utveckling och tillväxt av det stora humankapital som redan finns inympat i teatern.
Vi menar att det saknas en nationalscen med ett övergripande ansvar för barnens och de ungas scenkonst. Unga Klara och Suzanne Osten har genom sitt idoga och djärva konstnärliga arbete visat att om man törs gå i spetsen så spetsar man öronen och pupillerna hos dem som dras med både i Sverige och utomlands.
Unga Klaras verksamhet i framtiden skulle enligt en utredning av Statens kulturråd genom Karin Helander och Mats Wallenius vara
1.utbildning och forskning
2.gästverksamhet och regional samverkan
3.publik verksamhet
4.internationellt utbyte.
Vänsterpartiet vill, tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, ge Unga Klara detta hedersamma och ansvarsfulla uppdrag. Någon måste höja rösten för att också barnens röster ska höras!
Man kan inte diskutera kultur för barn och unga utan att placera en stor del av den verksamheten i skolan. När man i dessa tider diskuterar kultur i skolan är det oförsvarligt att förbigå Sven-Eric Liedmans så uppmärksammade bok
Hets!
som kritiskt resonerar om skolans värld - kring lärande, demokrati och mänsklig mognad. Liedman hävdar, med rätta, att gymnasium och universitet obönhörligt anpassas efter arbetsmarknadens behov, medan de estetiska ämnena reduceras till ett minimum.
Plugg- och betygsskolan har den ekonomiska konkurrenskraften som morot och betygshetsen som piska. Allt ska mätas och kontrolleras. Liedman frågar: Vad blir kvar av kunskapens glädje? Vad finns kvar av lärandets frihet? Å ena sidan ska eleverna stöpas i en och samma form, styrd av konkurrens och bestämd av marknadens behov. Å den andra finns elevens egen växande kraft, där individens kunskap ingår i ett samspel med alla de andra runt om, klasskamraterna.
Fru talman! Vänsterpartiet menar att skolan, redan från förskolan och upp till gymnasiet, har ett stort ansvar för små och större elevers tillgång till kultur, såväl egna uttryck som möten med professionella kulturarbetare inom skolans dörrar. Kulturskolan fyller som frivillig skolform en viktig funktion, förutsatt att avgifterna hålls på en låg nivå eller helst inte finns alls.
De estetiska ämnena är livsviktiga för alla elever, inte bara för dem som i framtiden kanske kommer att ägna sig åt konstnärlig verksamhet. Skolbiblioteken ska vara välutrustade, levande och tillgängliga för alla.
Vi vill att kommunerna tar sitt ansvar med stöd av en nationell kulturlag, som garanterar en rik kulturell mylla för alla att växa från, som människor och världsmedborgare. Skolan ska ge kraft och inspiration.
Eller som den franske poeten Jacques Prévert skulle ha sagt om han varit svensk: Barn äger allt - utom det man tar ifrån dem.
(Applåder)
I detta anförande instämde Isak From (S).