Fru talman! Jag får säga välkommen till åhörarna på läktaren. Det är trevligt att det finns några fler som lyssnar till debatten.
Avfalls- och restprodukthantering är en nyckelfråga för att skapa ett hållbart samhälle. Det går åt, som ni också har sagt här i dag, avsevärt mer energi och resurser för att tillverka nya produkter jämfört med att återbruka eller återvinna. Det ligger därför i vårt och hela samhällets intresse att restprodukterna från hushåll, industrier och andra verksamheter omhändertas på det mest resurseffektiva sättet.
Vi behandlar i dag ett flertal motioner inom området kretslopp och återvinning. Det här är nog frågor som otroligt många människor har en åsikt om och som är en naturlig del av vår vardag - avfall. Det är många gånger per dag som man slänger någonting i en plastpåse eller sorterar. Det är faktiskt med glädje som jag numera också i Sundsvall kan se att det står en mängd bruna tunnor utanför husen. Där börjar man samla upp sitt matavfall. Här finns en oerhörd potential för framtiden i Sverige.
Jag är även glad över utskottets svar på Kristdemokraternas motion MJ383, där motionären anser att det behövs en översyn av hanteringen och användningen av avloppsslam. Det är viktigt att vi på EU-nivå verkar för att säkra slamkvaliteten, vilket också är utskottets mening. En översyn av EU:s slamdirektiv har en stor betydelse för att driva utvecklingen inom EU.
Fru talman! Det är inte så ofta som jag blir nostalgisk, men frågan om pant för dryckesförpackningar är en fråga som har engagerat mig sedan jag tog mina första stapplande steg inom politiken. Denna frustration när man inte kan panta alla burkar som man dyker på här i Sverige eller när man reser till södra Europa och det ligger aluminiumburkar i dikena överallt; det är få saker som har gjort mig så irriterad från i princip tolv års ålder.
Redan för tio år sedan, när jag var aktiv i Kristdemokratiska ungdomsförbundet, försökte jag driva frågan om ett gemensamt EU-system när det gäller pant. Nu, tio år senare, står jag här i riksdagen och samma fråga kommer på bordet. Har vi kommit så mycket längre? Nej. Jag tycker att det verkligen är att beklaga att det ska vara så fruktansvärt svårt att få till ett system när vi har en så fantastisk IT-infrastruktur i samhället i dag. Men antagligen är det inte tekniken som är problemet, utan problemet sitter någon annanstans. Jag hoppas verkligen att Sverige kan vara än mer drivande och att vi är med och utvecklar ett återvinningssystem mellan först och främst ett mindre antal länder som ett första steg.
Som ni har kunnat läsa i betänkandet i dag har jag också försökt att hitta den slutliga utredning som skulle ha presenterats vid Nordiskt Gränshindersforums möte i slutet av mars, där man skulle ge ett förslag på hur vi kunde genomföra detta samarbete i Norden. Jag har inte lyckats hitta detta till i dag, men jag kommer att följa det här med intresse och hoppas att vi om vi diskuterar det här igen om tio år i alla fall har påbörjat ett samarbete på Europanivå länderna emellan.
Källsortering är verkligen miljöpolitik vid köksbordet men också en enormt stor logistisk karusell. Från Kristdemokraterna finns det även här en motion där vi tar upp behovet av symbolmärkning för att på ett enklare sätt kunna källsortera. Vi i Sverige är duktiga på att sortera men kan givetvis bli bättre. Ett steg för att gör det möjligt är att ständigt fundera på hur vi kan göra det lättare för den som sorterar och lämnar sitt avfall.
I dag görs det inget arbete för symbolmärkning. Tanken med motionen är just att försöka komma på idéer om sådant som gör det lättare för oss alla att göra rätt saker med vårt avfall. Flera försök pågår för att få ett användarvänligt och mer begripligt insamlingssystem för hushållen. Det här är en fråga som vi får fortsätta att följa och där vi får se till att vi i Sverige blir ännu bättre på att återvinna material.
Slutligen vill jag säga några ord om vårt ansvar för att inte vår konsumtion, i Sverige, ska bidra till skada och negativ påverkan i utvecklingsländerna. Vi har ett ansvar för hela produktionskedjan, från tillverkning till den förbrukade eller återanvända slutprodukten.
Miljöminister Andreas Carlgren har erkänt att problematiken kring elavfall som går till utvecklingsländerna är komplex och sagt att vi arbetar på att minska användningen av farliga kemikalier i utvecklingsländerna och på att förbättra omhändertagandet av farligt avfall.
Det görs givetvis saker på detta område. EU har beslutat att införa ett förbud mot export av farligt avfall till icke-OECD-länder. Sverige har bland annat deltagit i ett internationellt initiativ för omhändertagandet av uttjänta mobiltelefoner. Inom FN:s miljöprogram har man nyligen tagit fram en studie om tungmetallsspridning i Afrika. Regeringen har också föreslagit nya regler gällande påföljder för otillåtna avfallstransporter. Förslaget innebär bland annat att även försök till brott ska kriminaliseras. Det är en fråga som vi också fortsättningsvis måste bevaka.
Vi behöver fortsätta att arbeta på att hitta sätt så att inte i-ländernas konsumtion blir miljöförstöring i världens fattigaste länder. Inte minst när det gäller läkemedelsproduktionen är detta en jättestor utmaning. Vi fortsätter alltså att arbeta med de här frågorna.
Allra sist, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet
Kretslopp,
återvinning m.m.
samt avslag på samtliga motioner. Tack för en bra debatt!
(Applåder)