Fru talman! Inledningsvis yrkar jag bifall till reservation 4. Jag står givetvis också bakom våra andra reservationer - 2, 3 och 5.
En avreglering av avfallsmarknaden medför stora risker gällande hushållsavfall då den går stick i stäv med ökad miljöhänsyn. Riskerna med regeringens avregleringsförslag är att vi får minskade incitament till kommunala initiativ, fler transporter, högre kostnader för medborgare och en minskad miljöhänsyn. Det är en uppfattning som också Naturvårdsverket står bakom, om jag har läst rätt.
Finns det egentligen några som helst skäl till att avreglera avfallsmarknaden mer än rent ideologiska? Jag tror att priset för ett rent ideologiskt ställningstagande i så fall kan komma att bli otroligt högt.
Fru talman! Jag tycker att majoriteten ska ta sig en ordentlig funderare på vad man vill åstadkomma med en avreglering av avfallsmarknaden och vilket det totala resultatet blir i förlängningen.
Sverige är ett av de bästa länderna i världen när det gäller pantning av burkar och petflaskor. Miljövinsterna är stora. Nio av tio burkar och flaskor återvinns, vilket är mycket bra. De flesta kanske ändå inte tänker på att de 10 procent som inte återvinns blir en mycket stor mängd burkar och flaskor om man ser till det antal som slängs i naturen. Den stora mängd aluminiumburkar som transporteras mellan EU-länder hamnar även den ofta i soporna eller i vår natur. Detta gör det självklart att Sverige ska arbeta för ett gemensamt pantsystem i Europa.
När man läser den borgerliga majoritetens texter får man intryck av att det finns många, många hinder för ett gemensamt pantsystem. Det är svårt, och det kostar pengar. Men det är nog i första hand en fråga om vilja, tror jag.
Fru talman! Sverige, som är ett av världens bästa länder när det gäller pantning av burkar och flaskor, måste kliva fram och ta ett tydligt initiativ när det gäller att skapa ett gemensamt pantsystem i Europa. Det finns ingen anledning att vänta och kanske göra i morgon vad vi skulle kunna göra i dag i denna viktiga fråga. Här krävs politisk handlingskraft.
Dumpning av elavfall i utvecklingsländer är ett stort problem. Avfallet som dumpas i utvecklingsländer utges för att vara produkter som kan återanvändas. Men de är i själva verket oanvändbara. När fattiga människor, inte sällan barn, plockar sönder produkter för att ta till vara på värdefulla metaller görs det utan kännedom om riskerna med de farliga ämnen som frigörs i samband med att man monterar isär saker. Den dumpning av elavfall som görs bara för att hålla kostnaderna nere måste därför stoppas.
Fru talman! Sverige bör agera för strängare kontroller och inspektionskrav för att motverka att elavfall utan andrahandsvärde skeppas till utvecklingsländer för att monteras isär. Sverige kan inte stillatigande och fullt medvetet utsätta barn i utvecklingsländer för de stora risker som dumpningen av elavfall utgör. Här krävs det också politisk handlingskraft.
Läkemedelsrester i våra vatten är svåra att spåra, men olika hormonpreparat och antibiotika upptäcks i utflöden från bland annat sjukhus och reningsverk. Vissa läkemedelsrester kan orsaka skador på fisk, vilket gör att vi skyndsamt bör agera för att motverka detta problem. Det finns i dag reningstekniker som avskiljer de flesta ämnen, men metoderna är dyrbara.
Från Socialdemokraterna vill vi därför satsa på förebyggande arbete som förhindrar spridningen av läkemedel i våra vattendrag. Vi vill givetvis också fortsätta med försök och forskning för att ta fram de bästa reningsteknikerna.
Fru talman! Majoriteten vill tydligen avvakta lite grann.
(Applåder)