Herr talman! Riksrevisionen har satt strålkastarljuset på en synnerligen viktig fråga, nämligen hur regeringen och de ansvariga myndigheterna i rättsväsendet hanterar brottsligheten på ett samlat och effektivt sätt.
Man har särskilt satt upp fyra mål, som vi har hört tidigare: minskad brottslighet och återfall i brott, ökad uppklarning och kortare genomströmningstider. Det är viktiga målsättningar.
Det är naturligt att regeringen inte delar alla synpunkter och rekommendationer som kommer från Riksrevisionen i anledning av den genomförda granskningen. Men regeringen instämmer helt i att måluppfyllelsen ska öka och att resultatet i rättsväsendet måste förbättras. Detta tror jag att vi alla här i riksdagen är överens om. Frågan gäller hur man ska åstadkomma detta.
Som Krister Hammarbergh angav har det gjorts en hel del förändringar av regeringens styrning av myndigheterna under de år som granskningen har pågått. Samtidigt har man gjort en stor satsning på rättsväsendet. Antalet poliser, åklagare och domare är nu större än någonsin tidigare. Allmänheten, och naturligtvis också vi här i riksdagen, vill självfallet se resultat av dessa satsningar. Men här har vi vissa svårigheter med att mäta effektiviteten på detta område.
För min del, och för Folkpartiets del, tror vi att ett nyckelord i sammanhanget är en ytterligare utvecklad samverkan mellan de olika aktörerna samtidigt som man fortsätter att arbeta med mer kompetens- och kunskapsstöd. Det är säkert oerhört viktigt.
Jag ska nämna något lite om reservationerna i betänkandet. Vi är säkert alla överens om att de civilanställda inom polisen utför mycket viktiga uppgifter, och vi tror också att det finns utrymme för att öka antalet civilanställda. Men i denna fråga är jag helt på samma linje som Krister Hammarbergh; detta ska inte skötas inom ramen för detta betänkande och ett riksdagsbeslut. Det ska antingen ske via budgeten eller genom att Rikspolisstyrelsen sköter det hela inom ramen för de befintliga ekonomiska resurserna. Just nu är det dessutom viktigare att vi får till stånd den förändrade polisorganisationen. I det sammanhanget kan säkert personalsituationen också komma upp till bedömning.
Jag förstår mycket väl om oppositionen tycker att det dröjer med förändringar av polisutbildningen. Ibland får vi acceptera att det blir vissa fördröjningar, men vi hoppas att det ska komma något ganska snart.
Vad gäller reservationen om utslussningspeng kan den vid första tanken vara tilltalande. Men är det inte egentligen också här fråga om att förstärka samverkan mellan de olika berörda myndigheterna - och jag betonar åter ordet
samverkan
mellan de olika aktörerna eller myndigheterna - i stället för att man bara kommer med yrkanden om att det ska ut mer statliga pengar?
I övrigt ansluter jag mig till vad Krister Hammarbergh har anfört i sitt anförande.