Herr talman! Jag har väl aldrig fått höra att man med sådan spänning ser fram emot att få höra ett anförande av mig i den här kammaren. Jag hoppas att jag kan glädja Tuve Skånberg med att inledningsvis säga att vår ideologiska och principiella inställning i de här frågorna är att man bör övergå från dagens ganska stelbenta helgdagssystem till att försöka finna något mer individuellt anpassat system där man utifrån olika sekulära, religiösa eller andra livsval kan välja innehåll i helgdagarna som passar för just dem.
Jag säger inte att jag har ett färdigt system för detta, men jag säger att det är en principiell inställning och någonting att arbeta efter. Det finns tyvärr ingenting i dagens betänkande om detta eftersom det inte fanns något motionsyrkande om detta. Jag vill ändå med min reservation klargöra vår principiella inställning.
Den reservation som vi har avgivit handlar också om majoritetens vilja att införa en ny helgdag genom att göra nationaldagen till helgdag. Jag kan inte förstå varför nationalistiska tendenser ska gynnas på det sättet. Jag kan inte heller förstå varför just de gränser som vi i dag lever innanför, framkämpade av krig, segrar och förluster genom historien, ska hedras genom att vi ska slippa jobba den 6 juni. Jag kan inte förstå varför det är nyttigt och nödvändigt just nu.
Nej, låt oss i stället hedra de globala dagarna för global gemenskap, världsmiljödagen, som vi kan se fram mot den 5 juni, eller FN-dagen. Det är dagar som vi kan diskutera, och vi kan titta på hur man närmare kan hedra dem. När det gäller nationaldagen är jag dock rädd för att vissa av mina utskottskamrater snarare lever i det förgångna. Vissa av dem vill väl också hissa flaggan den 9 maj, på EU:s egen nationaldag. Det är väl förståeligt, men jag är rädd för att man då höjer flaggan för en alldeles för inskränkt liten grupp av medborgare, EU-medborgarna som vi ser höjer sina murar mot omvärlden. Nej, låt oss hedra de globala dagarna i stället.
Herr talman! Låt mig också orda någonting om den fråga som lyfts fram i en reservation i det här betänkandet, om att hedra Raoul Wallenberg. Låt mig till protokollet klargöra att vi absolut inte har några verkliga invändningar mot att man på något sätt hedrar Raoul Wallenberg, en person som visat väldigt stora förtjänster genom historien. Att bestämma att man ska ha en hedersdag för honom får möjligen ses över i något bredare sammanhang, där man också tittar på andra människor som gjort stora saker genom historien. Givetvis har vi ingenting emot att också han hedras.
Men låt mig också säga att om man på ett riktigt sätt ska hedra Raoul Wallenberg ska det nog inte ske genom införande av en hedersdag utan kanske genom en flyktingpolitik som innebär att den som i dag gör det som han gjorde under andra världskriget skulle bli hedrad och inte utmålas som kriminell. Den som i dag försöker skydda flyktingar och hjälpa flyktingar undan statens sätt att kasta ut människor till tortyr och förföljelse kan möjligen se fram emot att det någon gång i framtiden i KU debatteras en hedersdag för honom, men i dag har han ingen lätt uppgift.
Svensk flyktingpolitik blir allt stramare, och möjligheten att få en fristad i Europa blir allt mindre. Skulle vi verkligen hedra Raoul Wallenberg och agera till hans minne, är det givetvis detta som ska komma fram.