Herr talman! Precis som företag, organisationer och partier kan ha behov av att tacka och hedra dem som har gjort sig förtjänta inom deras områden har staten behov av att kunna hedra medborgare. Att staten ska hedra medborgare med generaldirektörsposter, poster som ambassadörer eller med förlänande av professors namn och heder är många gånger alltför dyrbart och innebär att skjuta över målet - det kan lätt bli politiska reträttplatser - medan kristallvaser och blommor kan vara alltför simpla erkännanden för en livslång och avgörande insats.
Det måste finnas någonting som inte är mycket dyrbart, med mångårig lön på en reträttpost, eller som inte är övergående som blommor som vissnar men som har en stor symbolisk betydelse.
Över hela världen finns ju faktiskt sedan flera hundra år tillbaka olika ordnar och medaljer, så också i Sverige. Men det svenska belöningssystemet, som vi just har fått höra belysas, är alltför fattigt och selektivt. Kungen delar ut sin medalj Litterus et artibus medan regeringen delar ut medaljen Illis quorum. Alla medaljer utdelas restriktivt. Men ordnar får däremot inte delas ut till svenska medborgare, enbart till utländska.
Detta innebär att vi går tvärtemot det övriga Europa, där i stort sett alla länder delar ut ordnar till sina egna medborgare och där en del länder, som vi har hört, har återinfört nationella ordnar. Det har skett i Norge, i de baltiska länderna och i före detta kommunistiska centraleuropeiska länder. Så har inte skett i Sverige.
En orden och en materiell gåva har samma ekonomiska värde. Det kan kanske handla om ett par tre tusen kronor för en dyrbar oljemålning eller en kristallvas, men en orden har ett oerhört mycket större värde för mottagaren, för de anhöriga och för dem som berörs än en kristallvas eller en aldrig så tjusig eller porträttlik oljemålning. Det torde vara oomtvistligt att det offentliga belöningssystemet på ett eller annat vis bör utredas, så att inte politiska reträttplatser blir det enda sättet att belöna någon för god och trogen tjänst. Den utredningen bör också omfatta ordnarna.
Med detta instämmer jag i det yrkande om bifall till reservation 2 som redan framförts.
Kristdemokraterna och Moderaterna vill också lyfta fram Raoul Wallenberg och dennes förtjänstfulla gärning. Varje tid och varje generation behöver hjältar, några som tjänar som förebilder, och Raoul Wallenberg skulle för många ännu kunna vara en förebild vad avser humanitet, frihet, människovärde och kamp mot rasism. Därför menar vi att det skulle vara lämpligt att hedra honom på en bestämd dag och på ett lämpligt sätt.
Vi har också att behandla en mycket intressant reservation nr 1 av Miljöpartiets Gustav Fridolin, som vill ersätta dagens gemensamma nationella helgdagar med olika individuella sådana. Herr talman! Det är med spänning som vi nu vill höra det systemet närmare utvecklas här.