Fru talman! I förra veckan, tisdagen den 22 mars,
kunde man i Dagens Nyheter läsa en artikel där
enbart rubriken gjorde att man hickade till. Där
stod: ''Posten på jakt efter miljarder'' De första
meningarna i ingressen låter så här: ''Posten
behöver ett kapitaltillskott på fyra miljarder
kronor. -- Ju snabbare vi får dem, desto bättre, men
det är uteslutet att staten ska ställa upp, säger
Postens koncernchef Ulf Dahlsten.''
Litet längre ner i artikeln säger han att staten inte
skall ställa upp, men att det också är uteslutet med
en privatisering av Posten. Man kan man ju då
fundera på varifrån dessa pengar skall tas. Finns det
någon annan kraft som kan skänka pengar till
Posten? Pengarna skall ju inte tas från det privata
näringslivet, de privata krafterna eller staten. Jag
förmodar att han inte heller tänker på
kommunerna, men det kanske han gör. Det är
kanske kommunerna som skall betala Postens
regionala service i framtiden.
Det var inte alldeles oväntat att detta skulle
komma. Men att det skulle ske så fort, att det bara
skulle gå tre veckor efter det att bolaget Posten AB
tillkommit, var något förvånansvärt. Det visar att
byte av associationsform inte är någonting som man
kan göra litet grand med vänster hand på en
kafferast. Det visar också att det i hög grad är
irreversibelt, dvs. att det inte går att ändra tillbaka.
Vi socialdemokrater har i en motion som behandlas
i det utskottsbetänkande som debatteras i dag av
flera anledningar kritiserat det sätt på vilket man
ändrade associationsform. Vi har tagit upp fyra
anledningar.
Vi har inte kunnat se att man visat att vare sig
människorna eller näringslivet i Sverige skulle få
bättre post- eller telekommunikationer när man
gjort bolag av dessa affärsverk. Vi har också varnat
för risken att servicen blir sämre utanför de mest
tättbebyggda delarna av vårt land.
När vi nu sett bolagsordningen och annat, ser vi att
det demokratiska inflytandet blir betydligt mer
begränsat än vad det varit tidigare. Vi är allvarligt
oroade över att detta är första steget till en
privatisering.
Det finns alltså en mängd frågetecken som vi tycker
att man borde ha rätat ut. Men dessa farhågor
viftades bort. Nu kommer precis det som vi har
pekat på tidigare mycket snabbt fram på bordet.
Jag såg en annan artikel i Östersunds Posten
alldeles nyss som gällde privatiseringsfrågorna.
Första meningen i ingressen låter så här:
''Regeringen kan tänka sig att sälja ut en
minoritetsandel av Posten, men vill behålla
bestämmandet.'' Glesbygdsmyndigheten och
Posten har haft en konferens tillsammans.
Meningen var att kommunikationsministern skulle
varit där. Men han hade annat för sig. Det var
statssekreterare Per Egon Johansson som uttalade
sig på detta sätt.
Det står i artikeln: ''På sikt kanske vi erbjuder
marknaden att köpa andelar i bolaget. Men min
personliga uppfattning är att staten även i
framtiden skall äga majoriteten i Posten AB, sade
Johansson.'' Det känns tryggt att veta hans
personliga uppfattning, men det är uppenbarligen
inte regeringens uppfattning. Ytterligare en av de
farhågor som vi har redovisat tidigare håller nu på
att besannas.
Dessa farhågor gäller i hög grad också Telia, där
intresset hos marknaden att ta över kanske är större
än vad intresset är för Posten. I postlagen men
också i telelagen regleras det ansvar staten har att
nå servicemålen för post och telefoni. Men på vilket
sätt det skall ske och vem som skall utföra denna
produktion av tjänster regleras inte i lagstiftningen.
Vi vet att utvecklingen går mycket fort på
kommunikationsmarknaden. Sverige hör till de
mest avreglerade länderna i världen. Vi i Sverge är
intressanta för övernationella företag just av den
anledningen att Sverige utgör ett begränsat område
där man har avreglerat. De övernationella
företagen vill prova sina nya idéer. De kan gå in och
ta över stora marknadsandelar, och sedan kan de
går vidare på större marknader.
För att inte bli utsatta för det som skulle kunna bli
rena rama vilda-västern-attacker vill vi
socialdemokrater ha till stånd en
koncessionslagstiftning. Om man nu vill komma in
och testa, skall man också vara med och betala för
de mindre lönsamma delarna av vårt land. Vi vill
undvika ''russinplockeri''. Det är anledningen till
att vi vill ha denna koncessionslagstiftning. Den
kan inte komma i efterhand. Den måste finnas när
marknaden öppnas.
Fru talman! Taxorna i Televerket, och numera i
Telia, har diskuterats fram och tillbaka. De
skevheter som tidigare har funnits, och varit
mycket markanta, har blivit mycket mindre. Det
har varit bra att det förts en offentlig debatt om
dessa saker.
Den senaste förändringen av taxestrukturen har
också gjort att det har blivit ett steg bättre och
ändrade förutsättningar. Men vi socialdemokrater
menar fortfarande att det är orimligt att man skall
behöva betala rikstaxa när man ringer till sitt eget
länssjukhus. Jag nämner just länssjukhus, eftersom
det kanske är det mest allvarliga.
Det kan ibland finnas skäl att ringa länsstyrelsen
eller landstinget. Men att man inte kan ringa
länssjukhuset och nå sin doktor, sin specialist, utan
att betala rikstaxa är ganska orimligt. Vi förutsätter
att Telia kommer att ta hänsyn till de krav som har
förts fram.
Slutligen till det som kanske är viktigast just nu.
Telia har en nyckelroll för utvecklingen av den
moderna infrastrukturen. Var man än bor skall man
ha tillgång till åtminstone ett AXE-system. Det är
en förutsättning för att människor och företag skall
kunna välja att växa och utvecklas överallt i landet.
Det skall gälla oavsett om man bor i Täby, på
Gotland eller i Värmland.
Vi socialdemokrater menar att det inte minst i
nuvarande arbetsmarknadsläge och
konjunkturläge finns mycket goda skäl för att
tidigarelägga utbyggnaden av AXE-systemet. Av
sysselsättningsskäl, men också regionalpolitiska
skäl, bör man vara klar med AXE-utbyggnaden
överallt redan år 1997. Det gäller också Värmland,
Dalarna och det inre av Norrland. Det är fråga om
en tidigareläggning om tre år.
Detta innebär att det krävs investeringar om 300
miljoner kronor per år under denna period utöver
det som redan är beslutat. Det skulle betyda
ytterligare en belastning på statsbudgeten med
räntekostnaden på 25 miljoner kronor. Det är
mycket väl använda pengar för att utveckla den här
tekniken.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2
och 4 till betänkandet.