Herr talman! Jag tackar Bengt Eliasson för svaret.
Jag ser inte riktigt motsatsförhållandet mellan att vi har en levande kulturell odling - vilket någonstans ligger i begreppet kultur - samtidigt som vi har en stående tradition av skatter och kulturella verk att förmedla.
Vi har sett att Liberalerna har gått från mer av en bildningsorientering till att fokusera starkt på den provocerande, utmanande och nytänkande kulturen i retoriken och i den politiska verktygslådan. Detta är någonting som man fokuserar väldigt starkt på i förhållande till våra andra stora områden i utskottet.
Jag ser samtidigt med glädje att man har inspirerats av förslag som rör öppna museer och att stärka museisektorn - frågor som Sverigedemokraterna har drivit - samt sådant som gäller produktionsincitament och andra delar där det finns beröringspunkter och där man kan ta intryck och gå i en gemensam, konstruktiv riktning.
Min fråga kvarstår dock: Vari ligger motsatsförhållandet mellan att vi ser kulturen som ständigt levande och nytänkande - i det fria kulturlivet och i delar av det offentligt finansierade kulturlivet - och att vi har klassiker inom såväl litteratur som film, konst, teater, musik och liknande?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla
Sverige behöver mer sammanhållning, inte mindre. Jag vet att Bengt Eliasson och andra liberaler tidigare har uttryckt detta när man sett hur förortsmiljöer och, inte minst, utanförskapsområden glider ifrån majoritetssamhället.