Herr talman! Varje konstart som vi utövar eller tar del av bidrar till att skapa sammanhang och ge förståelse för hur andra människor tänker och upplever sin omvärld. I ett samhälle som ofta präglas av uppdelning och splittring fyller kulturen grundläggande mänskliga behov av helhet.
Men konsten tolkar inte bara. Den påverkar också människors synsätt och handlande. Kulturen måste få komma in i alla livets faser och i alla samhällets sektorer. Möjligheten att delta i det kulturella och konstnärliga livet är en rättighet för alla, såväl vuxna som ungdomar och barn.
Två av de nationella kulturpolitiska målen är att alla människor ska ha möjlighet att delta i kulturlivet och att kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling. Därför är det positivt att kultursamverkansmodellen, som infördes av alliansregeringen, får finnas kvar och ges möjlighet att utvecklas.
Den kanske största reformen som kom ur Kulturutredningen från 2009 var kultursamverkansmodellen. Tidigare fördelade staten de kulturpolitiska anslagen i detalj till regionala eller kommunala organ. Även om man i regionen var helt eniga om hur resurserna skulle fördelas var det alltid staten som visste bäst.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla
Staten har och ska ha det övergripande strategiska ansvaret för utvecklingen av kulturpolitiken i hela landet. Men tyngdpunkten har förskjutits. Eftersom samhället är betydligt större än staten involveras just civilsamhället - en av de viktigaste delarna i samhället - där föreningslivet och framför allt kulturskaparna själva ingår. Statens inflytande har minskat, och regionernas inflytande har ökat. Besluten har flyttats närmare medborgarna, och kulturen är samtidigt en viktig pusselbit i regionutvecklingsarbetet.
Herr talman! Vi behöver kulturen. Den ger oss rötter till vår historia. Den ger oss mening i nuet, visioner för framtiden och möjligheter att leva i ett sammanhang. I kulturen finns en förmåga att överbrygga olikheter och skapa gemenskap. Skolor, kyrkor, teatrar, museer och andra kulturinstitutioner är tillsammans med frivilliga organisationer naturliga platser för samtal om människans livsfrågor och värderingar. De kan hjälpa till att skapa fördjupad respekt för de värden som är en förutsättning för demokratin.
Förmåga till delaktighet samt upplevelser i varandras kulturer är viktiga verktyg i kampen mot rasism och främlingsfientlighet. De är också ovärderliga hjälpmedel i mottagandet och integrerandet av nyanlända medmänniskor. En av kulturpolitikens viktigaste uppgifter är att lyfta fram det gemensamma och gränslösa som inte gör halt vid nationsgränser samtidigt som den uppmuntrar till alla sorters kulturella uttryck. Varje människas värdighet måste självfallet stå i centrum.
Herr talman! De nationella kulturpolitiska målen klargör att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund, att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet och att kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling. En del i att uppnå målen är att kulturpolitiken främjar allas möjlighet till kulturupplevelse, till bildning och till att utveckla sina skapande förmågor. Det gäller alltså alla människor i alla samhällsskikt och oavsett var i landet man bor eller verkar.
Vi kristdemokrater tycker att det är särskilt viktigt att kulturen finns tillgänglig för personer med hörselskador, nedsatt synförmåga, begränsad rörlighet eller andra funktionsnedsättningar. Tillgänglighet får aldrig betraktas som ett särintresse. Det måste tvärtom vara ett allmänintresse att göra vårt samhälle tillgängligt. Det som är bra för den som sitter i rullstol är också bra för till exempel småbarnsföräldrar med barnvagn och faktiskt för oss alla.
Kulturlivet ser dessvärre olika ut beroende på var i Sverige man bor. Alliansregeringen såg till att införa en ekonomisk fördelningsmodell som uppmuntrar mångfald och olikhet. Kultursamverkansmodellen går ut på att regionerna eller landstingen gemensamt med kommunerna och i dialog med civilsamhället och kulturskapare tar fram regionala kulturplaner som sedan blir underlag för statens beslut om medfinansiering.
Vi kristdemokrater skriver tillsammans med resten av Alliansen i vår reservation att "kultursamverkansmodellen har satt betydande avtryck ute i landet. Myndigheten för kulturanalys pekar i sin analys på att kulturen genom modellen i dag på ett nytt sätt diskuteras i en politisk kontext kopplat till regional utveckling". Det är jättebra. Det är intressant.
Kultur för alla
Det är självfallet positivt att regeringen har valt att behålla den regionala kultursamverkansmodellen. Nästa steg måste vara att utreda hur de statliga institutionerna ska kunna ta ett större ansvar för hela landet. Statens kulturråd bör ges i uppdrag att kartlägga hur detta ska kunna ske.
Vad jag här har framhållit bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen. Jag yrkar bifall till reservation 1, som är en gemensam reservation från Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna om kultursamverkansmodellen.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 1 mars.)