Fru talman! Det gläder mig att höra att jord-
bruksministern beklagar att jordbruket på detta sätt får
betala ytterligare en omgång kartor. Jordbruksminis-
tern säger också att detta skall garantera hög rättssä-
kerhet, och det är det som också jag efterlyser. Jag
menar dock att det system som vi har fått med dessa
kartor inte garanterar någon hög rättssäkerhet. Infor-
mation som jag har från hushållningssällskapen, som
nu har väldigt bråda dagar för att hjälpa sina kunder
till rätta, säger att långt mer än hälften av kartorna har
varit i behov av ändring.
Exempel på brister är att s.k. block saknas på
marker som tidigare varit med i programmen och att
vall- och betesmarker ofta inte är utmärkta utan en-
dast plöjd åker. Blockindelningen tycks också många
gånger inte följa naturliga gränser, såsom statsrådet
hävdar i sitt svar, utan i stället följer gamla administ-
rativa gränser som kommun- och sockengränser.
Dessutom förekommer också ett nytt begrepp, s.k.
regionindelningsgränser. Sammanhängande skiften
försvårar på ett mycket påtagligt sätt den här redo-
visningen.
Eftersom dessa gränser inte går att finna i terräng-
en, tvingas jordbrukaren på annat sätt uppskatta area-
lerna på ömse sidor om den här gränsen. Någon ex-
akthet går helt enkelt inte att uppnå, utan han tvingas
lita till hoppet att för mycket areal på ena sidan av
gränsen kompenseras av för litet areal på den andra
sidan. Detta kan väl accepteras så länge det rör sig om
samma gröda, men med ytterligare en gröda i den här
ekvationen blir osäkerheten mycket stor. Samtidigt
ställer myndigheterna mycket stora krav på exakt
redovisade arealer.
De nya REKO-stöden kräver per definition att
skyddszoner anläggs längs vattendrag som är utmärk-
ta på den s.k. topografiska kartan i skala 1:50 000.
Problemet är bara att dessa vattendrag inte alltid är
utmärkta på de här blockkartorna.
Fru talman! Jag hävdar alltså med bestämdhet att
rättssäkerheten inte är tillfredsställande i detta sam-
manhang. Det kan inte vara rimligt att ansvaret läggs
på den sökande, i detta fall på lantbrukaren, för att
korrigera ett av staten tillhandahållet material, vid
äventyr att han drabbas av stora sanktioner och riske-
rar att gå förlustig hela inkomststödet om han inte gör
detta.
Jag tycker faktiskt att det är helt upprörande att
ansvaret läggs på jordbrukaren. Jag menar att staten
här måste ta sitt ansvar. Jag skulle vara mycket glad
om jordbruksministern här kunde uttala att regeringen
i stället kommer att ikläda sig detta ansvar och följ-
aktligen hålla bonden skadeslös, om felen i hans an-
sökan är att härleda till statens kartmaterial.