Fru talman! Låt mig först konstatera att jag vid
mina resor i landet faktiskt också möter lantbrukare
som inte alls vare sig protesterar eller har invändning-
ar mot detta nya system. De tycker att det är ett bra
system.
Låt mig sedan säga att vi skall komma ihåg att
syftet med det nya systemet är att varje areal som man
kan söka bidrag för bara skall förekomma en gång i
systemet. I samhället finns det en allmän diskussion
om och en oro för att det skulle kunna uppstå en mer
eller mindre utbredd tendens att man försöker skaffa
sig ett stöd som man egentligen inte har rätt att få.
Sett i det perspektivet tror jag att det är en trygghet
också för lantbrukarna själva att veta att man har ett
system som omöjliggör den typen av fusk med bidrag.
Det måste kännas bra också för lantbrukarna själva att
kunna säga till resten av samhället: Titta här! Vi har
ett system som omöjliggör att t.ex. två olika brukare
kan söka och erhålla stöd för samma areal.
Eftersom det är mångmiljardbelopp som vi disku-
terar som går till olika typer av stöd till jordbruket är
det viktigt att vi kan garantera en hög rättssäkerhet i
sammanhanget.
Låt mig också säga att kostnaden för blockkartor-
na är 10 kr per hektar som jordbrukaren söker stöd
för. Det betyder att ett genomsnittsföretag betalar
ungefär 500 kr för en karta. Man får betala minst
200 kr men högst 3 000 kr. För att komma upp i be-
loppet 3 000 kr måste man ha en areal om minst 300
hektar. Jag vill peka på att arealbidraget för 300 hek-
tar spannmål är i genomsnitt 600 000 kr. Den avgift
som man betalar för att få ut 600 000 kr är alltså
3 000 kr.
Jag tycker personligen inte att det är alldeles
orimligt att den sektor som åtnjuter de här ersättning-
arna från den europeiska unionen också till viss del
bekostar administrationen av dem.
Låt mig avslutningsvis också säga att jag djupt
beklagar att Sveriges lantbrukare har tvingats att i
olika omgångar komma in med olika uppgifter och att
man har fått göra om ett arbete som man till stor del
redan gjort. Vi måste dock inse att om vi inte har ett
system som lever upp till de krav som ställs i den
aktuella EU-förordningen, riskerar vi att det stora
återflödet från EU-budgeten inte kommer oss till del.
Hur systemet ser ut i andra länder vet jag inte,
men jag kan konstatera att samma regler gäller för
andra länder som för Sverige. Jag tror att vi kanske
har en överdriven föreställning om att det är just vi
som är noggranna, medan man i andra länder struntar
i reglerna. Jag är rätt övertygad om att EG-
kommissionen lika noggrant granskar andra medlems-
länder som de granskar oss och att därför också andra
medlemsländer gör sitt allra yttersta för att få ett kart-
system som är i överensstämmelse med förordningen.