Fru talman! Vi diskuterar nu någonting så krång-
ligt uttryckt som anpassningar med anledning av
övergången till reformerade regler för ålderspension.
Bakom det döljer sig några förbättringar av det nya
pensionssystemet.
En av dem rör adoptivföräldrar. Vi har tidigare
varit överens om att dessa ska kunna få räkna barn-
årsrätt för sina barn upp till en högre ålder än vanliga
biologiska föräldrar, som ju får hem barnen avsevärt
tidigare i genomsnitt. Nu genomförs detta också på
den retroaktiva sidan.
En annan förändring gäller ungdomar under 16 år
som har tjänat pengar och fått betala pensionsavgift
men som inte har fått någon pensionsrätt för det. Där
har vi fem partier som står bakom reformen kommit
överens om att detta inte är speciellt rättvist. Det som
nu föreslås riksdagen är att man ändrar på detta så att
de också får pensionsrätt för de inkomster det är fråga
om. Det är klart, fru talman, att det inte rör sig om
några stora mängder som under 16 års ålder tjänar
över 10 000-11 000 kr på ett år. Det är dock fråga
om, enligt det material vi har tagit fram häromåret, ca
3 500 ungdomar, och det är inkomster på i storleks-
ordningen 50 miljoner som har belastats med pen-
sionsavgift utan att ge någon pensionsrätt. Vi har
alltså kommit överens om att se till att detta i framti-
den ska ge pensionsrätt, och det kommer det att göra
retroaktivt fr.o.m. 1999. De ungdomar, och i några
fall deras föräldrar, som med all rätt har varit upprör-
da över att det har tagits in avgifter som inte har gett
någon pensionsrätt kan därmed, i och med att riksda-
gen tar ställning i början av nästa vecka, känna att de
har fått gehör för sina synpunkter.
Detta har lett till att det nya pensionssystemet -
visserligen marginellt, men ändå - fått ännu mer av
raka rör, dvs. att avgifter ger förmåner. Det finns
förstås ett större avsnitt kvar där det inte riktigt är så,
och det gäller den hälft av avgiften som finns kvar
ovanför förmånstaket. Där har vi från liberalt och
övrigt borgerligt håll ännu inte fått något gehör för
tanken att ta bort detta. Men man kan väl alltid hop-
pas att vi någon gång kan bli överens alla fem om att
se till att det blir raka rör även där.
I de olika motioner som tagits upp i det här betän-
kandet upprepar t.ex. Vänsterpartiet ånyo sina syn-
punkter om att det nya pensionssystemet skulle vara
speciellt orättvist mot kvinnor. Det är ju inte så. När
det gäller de inslag i det nya pensionssystemet som
inte är könsneutrala, dvs. ger exakt samma resultat för
män och kvinnor, är det ingen tvekan om att reglerna
ger bättre pension för kvinnor än ett rent försäk-
ringsmässigt system. Detta redogörs det för relativt
ordentligt i utskottets ställningstagande. Man har
pekat på de tre inslag i form av garantipensionen,
barnårsrätten och delningstalet som, åtminstone som
världen ser ut för närvarande och en bra tid framåt,
kommer att gynna kvinnor mer än män. På den andra
sidan, dvs. regelsystem som gynnar män, är det fråga
om plikttjänstgöringen.
En sak som kanske kan understrykas, som inte
sägs fullt ut i utskottets betänkande, är att de här tre
inslagen som är till för att förstärka kvinnors pen-
sionsrätt naturligtvis väger oerhört mycket tyngre än
inslaget att det än så länge i vårt land bara är män
som gör plikttjänstgöring och då kan få en liten pen-
sionsrätt för detta.
Däremot finns det förstås stora orättvisor mellan
män och kvinnor i hela livet, så att säga. Det kan nog
inget pensionssystem i världen rätta till. Vad pen-
sionssystem ska göra är att se till att vara ett bra sys-
tem för att ge trygghet på äldre dagar när man inte
kan arbeta, och det gör det nya pensionssystemet.
Dessutom har det, som jag nämnt några gånger, in-
förts inslag som handlar om pensionsrättigheter på
flera miljarder om året som är till förmån för kvinnor.
Fru talman! Jag yrkar bifall till betänkandets för-
slag.