Herr talman! Jag ska referera till en artikel som Johan Linander skrev tillsammans med Lena Ek, som numera är miljöminister. Den publicerades i Göteborgsposten den 14 september i år och hade rubriken "EU måste backa om obligatorisk datalagring". Hade Linander och Ek frågat mig om jag ville vara med och underteckna artikeln hade jag sagt ja på direkten. Den innehåller precis det som vi kritiker av datalagringsdirektivet hela tiden har sagt.
Att det är "trångsynt och enkelspårigt" av kommissionen att dra Sverige inför EU-domstolen stämmer.
Att den gällande lagstiftningen om teleövervakning ger polisen de möjligheter den behöver för att bekämpa grov brottslighet är helt korrekt.
Att det är helt oproportionerligt med massregistrering av 500 miljoner EU-medborgares internet- och telefontrafik är också korrekt.
Att kommissionens utvärdering av datalagringsdirektivet konstaterar att direktivet varken uppnått sitt syfte eller kan garantera skydd för enskildas personuppgifter är också sant.
Artikeln avslutas med att medlemsländerna ska ha möjlighet att själva bestämma om de ska införa direktivet eller inte. Precis så tycker jag också.
Min fråga till Centerpartiet och Johan Linander är: varför driver ni inte denna politik i praktiken? Varför skriver ni debattartiklar där ni säger en sak, men när ni har chansen att påverka i Sveriges riksdag gör ni något helt annat?