Herr talman! Om jag vore liberal och lyssnade på debatten skulle jag kanske söka mig ett annat parti. Det är ganska upprörande att höra Johan Pehrson trivialisera människors djupt befogade oro över att bli placerade i register. Det är vad datalagringsdirektivet handlar om. Det är en masslagring av kommunikationen.
Självklart kan man anföra att den som har rent mjöl i påsen inte behöver oroa sig. Men vi vet av erfarenhet att det inte alltid fungerar så. En kommunikation med fel person kan leda till att man blir indragen i ett sammanhang som man absolut inte vill involveras i.
Den svenska regeringen säger att gällande regler fungerar alldeles utmärkt för att bekämpa grov brottslighet. Vi vet att de grova brottslingarna använder sätt för att kringgå datalagringen. Vad är det då för vits med detta?
Det gäller i synnerhet i ljuset av vad som behövs för att det verkligen ska fungera. Kommissionen har gjort en utvärdering som visar på att det inte fungerar. Det krävs mer harmonisering. Man behöver bygga upp en stor kontrollapparat. Man behöver lägga mer offentliga pengar för att det över huvud taget ska fungera. Är det verkligen någonting att sträva efter?
Jag hade önskat att Vänsterpartiet och Folkpartiet tillsammans kunnat driva på mot EU för att vi skulle slippa att införa detta. Jag tror att det finns ganska goda möjligheter. Nu när det finns rättsprocesser och direktivet har hävts i tre EU-länder har vi en helt unik möjlighet.
I stället gör sig Johan Pehrson till Bryssels främste vän här i Sverige och säger att det ska implementeras oavsett vad det får för konsekvenser för den personliga integriteten. Det tycker jag inte är liberalt.