Herr talman! Vi har inte heller sagt att detta är lätta frågor - absolut inte. Jens Holm försöker lägga ord i min mun.
Han gör också en sluttande-planet-diskussion av det hela och pratar om övervakningssamhälle och masslagring. Men vi talar just nu om datalagringsdirektivet. Där finns det väldigt strikt uppställt vad man kan göra, och det är också det vi tar ställning till här.
Att polisen får använda selektiva avlyssningsmetoder eller liknande är inget som vi har motsatt oss, och jag sade också i mitt förra inlägg att det även finns alternativa saker att jobba med.
Parlamenten i de länder som Jens Holm precis räknade upp har varit för ett datalagringsdirektiv. Men deras författningsdomstolar har sagt emot. Detta får man hålla isär. Man kan inte säga att man i Tyskland har sagt nej till det här, för parlamentet har sagt ja. De har ett annat system än vi har, och det är viktigt att komma ihåg att det är så det ser ut.
I mitt anförande talade jag en del om mina kontakter med kundtjänsten i den här frågan. Jag förutsätter att Jens Holm har en mobiltelefon. Nu har han inte någon möjlighet att svara, men det är ändå intressant att han inte har nämnt om han vet hur hans uppgifter sparas i dag eller inte och om han har tagit reda på detta.
Jag tycker inte att det verkar finnas någon större oro för det här i Sverige. Jag vill hävda att möjligheten att kunna få tillgång till dessa uppgifter för att lösa grova brott är viktig, och det är något som vi slår vakt om. Det är detta det handlar om - ingen sluttande-planet-diskussion om vad som är nästa steg och så vidare.