Herr talman! I finansutskottet har vi kommit fram till en ny ordning. Varje debatt inleder vi med en kort inledning för att sammanfatta ärendet. Därför tänker jag börja med att just sammanfatta bakgrunden och de huvudsakliga slutsatserna i betänkandet.
När den nya riksbankslagen 1999 trädde i kraft och Riksbanken fick en självständig roll gentemot riksdagen och regeringen beslutade finansutskottet att göra en årlig utvärdering av den förda penningpolitiken.
Utskottet redovisar i detta betänkande sin utvärdering av penningpolitiken under den senaste treårsperioden, 2008-2010.
Utskottets utvärdering bygger bland annat på Riksbankens rapport
Underlag för utvärdering
2010
. Rapporten är fristående och utgör den första av de två skriftliga redogörelser som Riksbanken enligt riksbankslagen årligen ska avlämna till finansutskottet.
I sitt betänkande tar finansutskottet bland annat upp frågor om den flexibla inflationspolitiken och om riskerna för eventuella målkonflikter mellan inflationsmålet och arbetet med finansiell stabilitet.
Dessa frågor kommer att mer på djupet behandlas av den externa och oberoende grupp för utvärdering av penningpolitiken som utskottet tillsatte våren 2010 och som kommer att redovisa sitt resultat nu till hösten. Utskottet avser att i samband med detta återkomma till dessa viktiga frågor.
Utskottet konstaterar att utvärderingsperioden 2008-2010 har varit en historiskt extrem period då stora krav ställts på penningpolitiken. Utskottet berömmer, liksom tidigare, Riksbanken för den penning- och stabilitetsfrämjande politik som Riksbanken fört under finanskrisen.
Utskottet vidhåller att räntehöjningarna våren och sommaren 2008 kan ifrågasättas, och utskottet konstaterar att Riksbanken kraftigt missbedömde styrkan i den ekonomiska nedgången 2009 samt styrkan i uppgången 2010. Detta var dock en missbedömning som Riksbanken delade med övriga prognosmakare.
Inte heller förutsåg Riksbanken den kraftiga nedgången i inflationen under finanskrisen. Däremot ligger bankens inflationsprognoser för 2009 och framåt ganska väl i linje med den faktiska utvecklingen.
I betänkandet finns en motivreservation från Vänsterpartiet, ska jag tillägga.
Det här är alltså en översiktlig sammanfattning av bakgrunden och även de huvudsakliga slutsatserna i betänkandet.