Herr talman! Jag vill tacka socialministern för svaret. Jag känner att det andas en viss oro. Jag känner också att socialministern vet att det här är svårt och komplicerat. Samtidigt är det en oerhört viktig fråga både nu och inför framtiden. Det handlar om sjukvårdspersonal som många gånger har en utomordentligt svår situation och gör misstag. Vi är ju alla människor. Det kan naturligtvis få oerhört allvarliga konsekvenser. Samtidigt har nog ingen av de människor som jag känner till och som har råkat ut för detta gjort fel med berått mod, utan det har begåtts misstag.
Det är angeläget för oss alla att uppmuntra alla att berätta vad man vet och om man själv har gjort något fel. Man ska inte känna att man blir en brottsling om man berättar.
Utgångspunkten för detta är en sjuksköterska i Kalmar. Hon drabbades mycket hårt. En åklagare tog upp fallet innan Socialstyrelsen var färdig med sitt uppdrag. Då avbröts allt. Detta skriver också Eva Fernvall tillsammans med en facklig företrädare om i Barometern i dag. Jag läste det på planet upp. Sjukvårdspersonalen har upplevt det svårt att den här kvinnan har blivit en brottsling. Fast man vet att den här sjuksköterskan inte satte droppet som ledde till ett litet barns död har alla undersökningar avbrutits därför att en åklagare har tagit upp fallet.
Jag trodde att Socialstyrelsen alltid blir inblandad när en åklagare tar upp ett fall för att man ska få en professionell bedömning. En åklagare är jurist och har en god erfarenhet, men han har inte det kunnande som ibland kan krävas för att göra en riktig bedömning. Tycker inte Lars Engqvist att det vore en idé att ha som praxis att Socialstyrelsen får vara med vid förundersökningen eller innan en dom faller?
Jag vill också ta upp systembristerna och hur detta är organiserat. Tingsrättens dom sade att hade rutinerna fungerat hade misstaget aldrig skett. Lars Engqvist nämner i sitt svar att det behövs ett säkerhetstänkande i tillsynen som i första hand inriktar sig på systembrister. Det här fallet är avbrutet och kan således inte leda till någon kvalitetsförbättring.
Jag skulle önska att socialministern, fast detta är svårt, kunde visa en ambition att sända signaler ut till vårdpersonalen att även fortsättningsvis anmäla, våga vara ärliga och berätta vad som har hänt, annars tror jag att det finns en oerhört stor fara här.