Herr talman! Chatrine Pålsson har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att underlätta det förebyggande patientsäkerhetsarbetet inom vården och om jag avser att initiera en översyn beträffande hur tillsynen i sjukvården fungerar ur ett personal- och patientperspektiv. Hon har vidare frågat om jag avser att vidta åtgärder med anledning av förbudet mot dubbelbestraffning i lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.
Låt mig inledningsvis säga att patientsäkerhetsarbete och tillsyn inom hälso- och sjukvården, enligt min uppfattning, är två av de viktigaste komponenter som tillsammans bidrar till att kvalitetssäkra svensk hälso- och sjukvård.
Tillsynen över hälso- och sjukvården har framför allt två viktiga uppgifter. Det handlar dels om att upptäcka och påtala brister i verksamheten, dels om att bidra till att verksamheten utvecklas och att kvaliteten förbättras. Det är därför angeläget att tillsynens roll och innehåll utvecklas i takt med förändrade behov.
Socialstyrelsen har i sin roll som tillsynsmyndighet tydligt angett att tillsynsarbetet fortsätter att inrikta sig på att granska hälso- och sjukvårdsverksamheter, så kallad verksamhetstillsyn. Detta förhållningssätt har också tydligt framhållits vid den nationella konferens om patientsäkerhet som Socialstyrelsen tillsammans med sju andra organisationer anordnade nyligen.
Det pågår nu ett intensivt arbete kring patientsäkerhet och förebyggande insatser ute i landstingen. Detta är oerhört viktigt. Det är också viktigt att huvudmännen och tillsynsmyndigheten tillsammans med flera av de största aktörerna på området delar denna grundsyn - att det behövs ett säkerhetstänkande som i första hand inriktar sig på systembrister. Detta stämmer också väl överens med utvecklingen internationellt.
Samtidigt är det angeläget att inte helt släppa det individuella ansvaret. Jag talar bland annat om det ansvar som alla inom vården har att bedriva en för patienten säker vård och att påtala brister som uppmärksammas i verksamheten. På så sätt kan man åstadkomma en bättre hälso- och sjukvård. Jag är medveten om att det finns vissa motsättningar mellan å ena sidan viljan att anmäla missförhållanden och brister och å andra sidan rädslan för att själv riskera disciplinära påföljder. Jag avser här att fortlöpande hålla mig informerad om den debatt som pågår kring detta och om hur Socialstyrelsen upplever utvecklingen på det aktuella området.
Man kan inte heller bortse ifrån hälso- och sjukvårdspersonalens eget yrkesansvar och att en viss individfokuserad tillsyn även i fortsättningen kommer att behövas. Här är det viktigt att systemet är tydligt och väl känt både för yrkesutövare och för allmänhet. Bestämmelsen i 5 kap. 4 § LYHS innebär att någon dubbelbestraffning av hälso- och sjukvårdens personal inte kan ske, vilket för övrigt gäller även inom andra områden. Det är inte rimligt att en och samma händelse ska kunna leda till både straffrättslig och disciplinär påföljd. En tänkbar konsekvens av en sådan ordning skulle mycket väl kunna bli att sjukvårdspersonal i än lägre grad anmäler missförhållanden i verksamheten. Jag avser därför att, tillsammans med de berörda myndigheterna, diskutera hur vi bäst når ut till allmänheten med information om det ansvarssystem som finns och hur vi gemensamt med sjukvårdshuvudmännen kan verka för att patienter och anhöriga känner sig trygga med förfarandet i Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN.
Mot bakgrund av det omfattande patientsäkerhetsarbete som pågår inom ramen för Socialstyrelsens tillsyn och i landstingen finns det anledning att vara lyhörd för eventuella behov av förbättringar. Jag har dock inte för avsikt att nu initiera en översyn av tillsynen över hälso- och sjukvården eller den lagstiftning som reglerar denna.