Herr talman! När de åtta organisationerna hade sin gemensamma konferens avslutade de med ett uttalande som jag redan omnämnt. Själva uttalandet avslutas med formuleringar som jag tycker att det finns anledning att tänka på:
Det bör finnas ett tydligt ansvar för säkerhetsarbetet - det vill säga att någon ska finnas ansvarig, inte bara den enskilde anställde utan också någon inom organisationen - och det ska finnas goda förutsättningar att ta detta ansvar samt en väl fungerande rapportering, analys och återföring. Säkerhetsarbetet är en självklar, väsentlig del i ett ständigt förbättringsarbete i vården. Om patientskador kan minskas frigörs samhällsresurser som kan användas för att förbättra vården. Vi kommer därför att på nationell nivå fortsätta våra gemensamma insatser i syfte att stödja det lokala och regionala patientsäkerhetsarbetet.
Jag tror att det är viktigt att se detta såsom en dialog som vi ska föra med yrkesorganisationerna, med myndigheterna, med sjukvårdshuvudmännen och med landstingen och kommunerna för att se hur vi ska förbättra det här.
Jag är inte alldeles säker på att jag har en lösning på i vilken mån vi behöver ändra det formella regelverket. Naturligtvis måste man kunna få en fråga rättsligt prövad. Är det så att det har begåtts ett brott enligt brottsbalken - det vill säga att någon medvetet eller omedvetet har varit vållande till kroppsskada - ska det prövas enligt rättssystemet. Det ska vara möjligt att pröva. Man kan ju tänka sig att det i en organisation med flera hundra tusen anställda också finns människor som faktiskt begår brott.
Är det så att ett brott begås ska frågan prövas rättsligt. Det har ganska lite, kanske ingenting alls, att göra med sjukvårdens övriga säkerhetsarbete. Men det faktum att man får en fråga prövad rättsligt har i övrigt inte att göra med det patientsäkerhetsarbete som bedrivs inom sjukvården. Det arbetet handlar mer om de krav som vi ska ställa på dem som jobbar inom sjukvården - vilken yrkesetik och vilka säkerhetsregler de ska följa.
Då får vi ett problem. Om man anmäler är det inte rimligt att fortsätta den andra processen, utan då får brottsfrågan avgöras för sig. Är det sedan så att det kommer en dom i detta utesluter det i och för sig möjligheten att pröva andra påföljder. Men det utesluter inte möjligheten att diskutera säkerheten inom den del av vården som inte har fungerat, så det är fullt möjligt för sjukvårdshuvudmännen och det är fullt möjligt för tillsynsmyndigheten att diskutera hur organisationen har sett ut. Jag förutsätter att det arbetet fortgår även om den enskilde anställde inte dras in med ytterligare en påföljd, utan då har rättssystemet haft sin verkan. Och jag förutsätter att man kan diskutera det allmänna säkerhetsarbetet, den allmänna patientsäkerheten, också om det har pågått en rättslig process.
Jag skulle vilja rekommendera att vi fortsätter den här diskussionen och lyhört diskuterar hur dels berörd personal, dels myndigheterna ser på frågan. Det är möjligt att det kan behövas en framtida översyn, men innan jag säger att vi ska dra i gång en sådan vill jag fortsätta diskussionen.