Fru talman! Låt mig börja med att svara Daniel Riazat, som påstår att ingenting gjordes under Alliansens regeringsperiod. Den proposition som nu hanteras är framtagen av Jan Björklund under Alliansens regeringsperiod. Annars hade den inte varit framme vid det här tillfället. När man påstår från denna talarstol att en regering blundar för något som pågår, då tycker jag att man måste ha mer på fötterna än så.
Fru talman! Bakgrunden till detta är att Sverige blir alltmer internationaliserat. Människor kommer till vårt land för att söka skydd, för att söka sig en framtid, för att söka jobb, för att starta företag. Andra lämnar vårt land, en del för att söka lyckan, skapa företag eller jobba någon annanstans, ibland på kort sikt och ibland på lång sikt, kanske för evigt.
Man jobbar några år på kontoret i Peking, några år i Hamburg, några år i Lund, Ludvika och Luleå för att sedan återvända till New York och sedan komma tillbaka till Göteborg. Så ser alltmer av det svenska näringslivet ut, och allt fler människor rör sig över gränserna. Detta är väldigt bra. Både de som kommer hit och de som lämnar landet bidrar till att Sverige blir mer intressant, mer dynamiskt och mer mångfasetterat.
EU-medlemskapet, internationaliseringen och globaliseringen har tillsammans bidragit med detta. Sverige blir mer intressant och alltmer knutet till andra länder.
Fru talman! För att möta svenskar som tillfälligt jobbade utomlands startades ett system på 70-talet som innebar att tre riksinternat fick särskilda villkor. Dels fick man särskilda statliga bidrag, dels fick man undantag när det gällde avgiftsfriheten i undervisningen.
Man trodde att det internationella utbytet skulle innebära att fler föräldrar tillfälligt åkte i väg och lämnade sina barn hemma. En del gör det fortfarande av praktiska skäl. Av säkerhetsskäl lämnar man barnen hemma på internatskolor, men det är ganska få. Som tidigare har sagts i den här debatten rör det sig om knappt 200 personer per år som bor på dessa internat.
Man trodde att detta skulle öka med internationaliseringen, men det har blivit annorlunda. När folk flyttar tar man också med sin familj i allt högre utsträckning.
Vi har också fått en utveckling där fler internat är beredda och har möjlighet att ta emot barn som skiljs från sina föräldrar när dessa jobbar utomlands. De internaten har inte de särskilda ekonomiska förutsättningar och regelverk som gäller för riksinternaten.
Detta sammantaget - dels att utvecklingen inte har gått så som man trodde på 70-talet, dels att det är fler som öppnar upp för internatboende och som har ett brett utbud av program - gör att det nu är dags att ompröva detta system med särskilda riksinternatskolor med särskilda villkor och ett särskilt bidragssystem.
I grunden kan man säga att det är den inriktningen som alliansregeringen hade från början, det vill säga att det ska vara så lika villkor som möjligt mellan olika skolor. Mellan friskolor och kommunala skolor ska det vara så lika möjligheter som möjligt, och det gäller rimligen också dessa skolor.
Det finns ingen anledning att ha några skolor som bland annat erbjuder internat för utlandssvenska elever och dessutom har andra och särskilda villkor än andra skolor som också erbjuder internat för utlandssvenska elever, varken när det gäller särskilda statsbidragssystem, avgiftsfriheten eller skollagens syn på att undervisningen ska vara avgiftsfri.
Fru talman! Det är också i bred enighet som de här stegen tas. Det finns ett undantag, och det är Sverigedemokraterna. Jag tycker att det är intressant att Sverigedemokraterna reserverar sig, och jag tycker att det är intressant att de reserverar sig mot bakgrund av att detta skulle öka segregationen. Jag tycker att det är intressant, men jag förstår inte argumentationen.
Jag hoppades att Stefan Jakobsson i ett tidigare inlägg skulle reda ut detta för mig. Jag förstår inte hur ett system där man tillåter vissa skolor att ha kvar avgifter på undervisningen skulle innebära att de från en svag socioekonomisk bakgrund i ökad utsträckning skulle söka sig till just dessa skolor.
Jag förstår inte heller hur ett system där vissa utpekade skolor får ha kvar det särskilda statsbidraget skulle innebära att fler från Fröknegården i Kristianstad, fler från Rosengård i Malmö eller fler från delar av Stockholm skulle söka sig till de här.
Det är inte så det har fungerat hittills. Men det är intressant att Sverigedemokraterna försöker lyfta fram den aspekten. Om man vill minska segregationen i svensk skola är jag gärna med på det, men jag har svårt att se hur bibehållandet av riksinternatens särskilda villkor skulle bidra till att minska segregationen.
De särskilda reglerna och regleringarna för tre riksinternatskolor avvecklas nu. I stället får vi ett tydligt system där enhetlighet gäller för skolornas ersättning oavsett vilken skola eleven väljer, oavsett på vilken skola eleven väljer att bo på internat. Det är samma ersättningssystem och samma regler för avgifter. Det är fullt rimligt.
Kanske vi därmed kan säga, fru talman, att vi nu tar ytterligare ett steg i internationaliseringen. 70-talspolitiken pekade ut tre riksinternat och gav dem särskilda villkor. Man trodde att undervisning av barn vars föräldrar var i utrikestjänst, till exempel i biståndsverksamhet eller annan statlig tjänst, behövde särskilda villkor. Nu har globaliseringen slagit igenom i stort. Det blir vanligare att folk jobbar en period utomlands i statens tjänst, i biståndsverksamhet och på företagens kontor runt om i världen. Därmed är det också rimligt att eleverna som väljer att inte följa med föräldrarna utan stannar kvar i Sverige medan föräldrarna jobbar utomlands möts av samma villkor oavsett vilken skola detta sker i.
Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag.