Herr talman! Det finns verk och myndigheter som skulle ha behövt ta emot praktikanter för att göra någonting åt snöeländet. Men Banverket säger att de upphör som myndighet den 1 mars, så de tar inte emot några.
Finansdepartementet har Kungliga hov- och slottsstaten, och de har redan två praktikanter. De upphör som praktikanter efter bröllopet, har jag förstått. Det ska man naturligtvis inte ringakta. Lotteriinspektionen tar emot en, och man hoppas att det inte är en nitlott. Det finns en del där som man skulle kunna fundera över.
Jag skulle kunna ge en liten ögonblicksbild av hur Arbetsförmedlingen på en liten ort som Trosa och Vagnhärad egentligen har det, eftersom jag kommer därifrån. I dag är det 207 ungdomar och 97 vuxna inskrivna i jobb- och utvecklingsgarantin, och det finns ungefär 225 registrerade arbetslösa ungdomar i Gnesta och Trosa.
När Arbetsförmedlingen kallar de arbetslösa ungdomarna kommer bara ungefär hälften, och de lämnar sällan återbud eller ringer och talar om att de inte kommer. De tror inte på att Arbetsförmedlingen kan förmedla några jobb till dem. Hopplösheten speglar sig i hur många som kommer.
Jag ska ta ett exempel. Ryckigheten från regeringen när det gäller anslagen gör det näst intill omöjligt att planera. Förra våren var arbetsförmedlingarna i både Trosa och Gnesta på väg att läggas ned. Det fanns inga medel att driva arbetsförmedlingarna i Trosa och Gnesta.
Nu har man fått så pass mycket pengar att man ska anställa så pass mycket personal att lokalerna inte räcker till. Det är ett positivt problem att lokalerna inte räcker till och att man kan förmedla fler jobb. Men ryckigheten i arbetsmarknadspolitiken gör att det blir väldigt svårt att förmedla jobb, och att förmedla jobb och inte praktikplatser är det viktigaste.