Herr talman! Jag får tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Anledningen till att jag ställde interpellationen är att vi många gånger under mandatperioden har diskuterat inte exakt den här aktuella frågan även om den berörts utan framför allt arbetsmarknadspolitiken.
Greger Tidlund nämnde lite grann om statistiken. Jag har sett att februaristatistiken visar på 436 000 arbetslösa, 9,5 procent av arbetskraften. Jag har också noterat att 40 000 komvuxplatser på helårsbasis har försvunnit under den här mandatperioden - ännu fler inledningsvis, men sedan lades några platser tillbaka. Fortfarande är det dock en stor differens jämfört med hur det såg ut i september 2006 när den borgerliga regeringen tillträdde.
Samtidigt kan vi notera att 25 000 personer i välfärdsarbete har fått lämna den offentliga sektorn - arbetsuppgifter som det finns ett behov av ute i verksamheten.
Över 100 000 långtidsarbetslösa har gömts undan i passiva garantier. Majoriteten av dem får inget stöd alls. Jag noterar också att fyra av fem i garantierna inte får något aktivt stöd. Så mycket som 25-30 procent finns över huvud taget inte registrerade för någon aktivitet utan måste noteras som helt passivt arbetslösa.
Varför tar jag upp denna statistik i det här läget? Ja, Lyftet var ju en del som skulle kompletteras med detta. Inledningsvis kan vi väl konstatera att det inte var någon succé - de är uppe i 395, som Greger Tidlund sade nu, och det var 20 i januari. Jag förstår att arbetsmarknadsministern fick kalla fötter när han fick se dessa siffror och såg att det inte händer någonting utan att någonting måste göras. Man ryckte då ut med denna åtgärd där i storleksordningen 40 000 skulle ut i praktikplatser.
Jag har absolut ingenting emot praktikplatser på något sätt, men man måste ifrågasätta denna panikåtgärd. Det är inte på det sätt som arbetsmarknadsministern sade på frågestunden att jag värnar mer om myndigheter än om dem som är praktikanter. Det gör jag inte, utan jag värnar framför allt om dem som är praktikanter.
Vi har erfarenhet av detta tidigare. Ska sådant här fungera och bli bra både för den som tar emot och framför allt för den som kommer dit, så att det blir meningsfullt, fordras det kvalitet i verksamheten. Ska man då hantera sådana här volymer och samtidigt tittar lite grann på vad många av de myndigheter som fått dessa uppgifter säger måste jag säga att man faktiskt blir lite orolig över verksamheten.
Det är ett tecken som jag ser på att arbetsmarknadsministern är ganska desperat under valåret. Han måste försöka hyfsa till siffrorna och tänker: Så här kan det inte se ut. Jag måste göra mer. Jag måste visa på handlingskraft på detta område.
Så tolkar jag hela denna verksamhet. Jag har sagt det förut, men det är klart att man drar lite grann på munnen när man ser att Skatteverkets personaldirektör trodde att hon hade läst fel på en nolla när det gällde hur många praktikanter Skatteverket ska ha. Arbetsförmedlingen själv säger att den klarar ungefär halva den mängd som arbetsmarknadsministern tycker vore lämplig där. Jag vet inte i vilken omfattning arbetsmarknadsministern för diskussioner med Arbetsförmedlingen om detta. Är man överens om att det är kanske hälften som vore rimligt, eller är det den volym som arbetsmarknadsministern från början tyckte var lämplig?
Det är klart att allt det här gör att man undrar hur detta ska hanteras fortsättningsvis. Jag är intresserad av att i arbetsmarknadsministerns andra inlägg få höra lite grann hur arbetsmarknadsministern upplever denna fråga just nu. Är det rimligt att detta kommer att hamna på ett bra sätt? Kommer det att kunna falla ut så att det verkligen blir kvalitet i det som varit?
Det råder också osäkerhet om dessa 200 miljoner. Precis som Greger Tidlund sade står det "bör" och så vidare. Jag tycker att arbetsmarknadsministern är skyldig att ge en konkret och ärlig syn på hur han har tänkt sig att detta ska landa under den korta period som det ska verka under.