Fru talman! Låt mig säga så här: Greger Tidlund talade om nitlotten. Lyftet är tänkt att vara ett lyft för den enskilde.
Jag håller med om ryckigheten. Greger Tidlund pekar verkligen på ett faktum. Jag läste LO-tidningen från den 29 augusti 2008. Den hade ett uppslag med rubriken: "Nya rekord på svensk arbetsmarknad". Sedan räknade man upp rekord efter rekord.
Antal arbetade timmar i ekonomin hade aldrig varit så högt. Antalet arbetande i arbetskraften hade aldrig varit så stort. Antalet personer som fanns i sysselsättning hade inte varit så stort på decennier. Arbetslösheten hade inte varit så låg på oerhört länge.
Det var rekord på rekord som man pekade på i den artikeln från statistik som precis hade kommit. Tre veckor senare gick Lehman Brothers i konkurs. Ytterligare några veckor senare var vi på Volvo och talade om några av de största uppsägningarna i modern tid, och så rullade det på.
Det beskriver tyvärr den verklighet som vi råkade in i. Vi kom från ett fantastiskt år på arbetsmarknaden 2007 och en bra bit in i 2008 till ett läge där nio av tio länder befann sig i ekonomisk tillbakagång och där vi hade minskad världshandel i princip för första gången sedan kriget.
Det är den verklighet vi har att hantera. I det läget måste man fundera över hur man agerar och hanterar det när vi ska möta så många människor. Det är då man måste växla upp Arbetsförmedlingen så att den är beredd att möta de personer som kommer. Vi måste också växla upp i de aktiva insatserna.
I år kommer vi att ha 250 000 personer, nästan 5 procent av arbetskraften, i aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser. Jag hade hellre önskat att de hade haft ett jobb att gå till. Men under tiden till dess att konjunkturen vänder och det blir bättre tider får vi se till att försöka göra vad vi kan för att behålla människor så nära arbetsmarknaden som möjligt.
Jag håller helt med Greger Tidlund och också Sven-Erik Österberg om att kvaliteten är den största huvudvärken. Det måste vi fortsätta att hålla ögonen på.