Herr talman! Folkpartiet ska ju ha sitt landsmöte i november. Vi har som ni kanske känner till ett förslag på ett partiprogram som ska diskuteras där vi har synpunkter både på a-kassan och på sjukförsäkringen.
Ni från oppositionen brukar säga till oss att vi inte ska prata om hur det var före 2006, men jag tycker att det första beslutet som gjordes kring sjukförsäkringen av alliansregeringen - det gjorde jag kanske inte vågen för - justerades och blev bättre. Jag har varit ute mycket och mött Arbetsförmedlingen och även Försäkringskassan, och just det här med rehabiliteringskedjan och möjligheten att få en period efter utförsäkring då man kan försöka komma tillbaka i jobb uppskattas både av dem som är berörda och av Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Fungerar det sedan inte finns möjligheten att återgå till sjukförsäkringen. Visst kan man säga att det finns flera som har återgått och som inte har kommit i jobb, men hade vi inte haft rehabiliteringskedjan och det här försöket med praktik och möjlighet till lärlingsplatser hade ännu färre fått ett arbete. En del har ändå fått en sysselsättning av något slag. Det tycker jag ändå är bra.
Det viktiga är att ha ett skyddssystem och ett nätverk för den enskilda människan så att ingen faller mellan stolarna. Jobb är viktigt för alla. Jag har mött klienter som har gått på försörjningsstöd länge och fått beskedet att gå till Arbetsförmedlingen. Sedan säger Arbetsförmedlingen att man ska gå till Försäkringskassan, och man bollas fram och tillbaka. Den promenaden har gjorts i många år, även på 90-talet, och det känns inte bra alls.