Herr talman! Det är inte lätt att av debatten bedöma vad betänkandet handlar om. Betänkandet kommer sig av ett påpekande av Justitiekanslern att det behövdes förtydligande i gällande lagstiftning.
Det finns starka skäl att titta på hur barns situation efter föräldraseparationer ska kunna förbättras. Det finns starka skäl att titta på hur barns ekonomiska förutsättningar kan förbättras. Det gör också regeringen.
På Socialdepartementet under Kristdemokraternas partiledare och socialminister Göran Hägglunds ledning har vi gjort mycket. Vi tittar på hur föräldrar bättre ska kunna samarbeta. Till syvende och sist är det detta som är det viktigaste för barnen.
I utredningen
Fortsatt föräldrar - om ansvar, ekonomi och samarbete för barnets skull
får vi läsa om vad föräldrarna svarar på frågan om hur deras situation kan förbättras. Ibland handlar det om deras egna insatser men många gånger också med hjälp av stöd från oss politiker. Det handlar om stöd i den praktiska hanteringen men självklart också stöd i de ekonomiska frågorna.
Framför allt får vi också veta vad barnen själva säger och hur barnen upplever situationen när föräldrar inte kan samarbeta. Det är många barn som upplever att föräldrarna aldrig någonsin är överens om några frågor som gäller dem. Barn känner att de kastas och bollas mellan sina föräldrar. Det är frågor som inte vi med hur mycket välvilja och politik vi än försöker kan lösa. Det är någonting som i första hand åvilar föräldrarna.
De förändringar som vi föreslår i betänkandet är små men viktiga. Vi gör också andra saker för att förbättra det som flera har tagit upp i debatten, bland annat den ekonomiska situationen.
Ett jätteviktigt steg som jag hoppas att riksdagen kommer att besluta om nästa vecka är höjningen av grundnivån i föräldraförsäkringen. Det är ett område som kommer att ha väldigt stor betydelse för de familjer och föräldrar som har den allra sämsta ekonomin.
De ekonomiska förutsättningarna för specifikt barn till särlevande skulle framför allt förbättras om föräldrar blev bättre och i högre grad reglerade bidraget dem emellan utan statlig och politisk inblandning.
Utredningen kommer fram till att 40 procent av barnen skulle få en mycket bättre ekonomisk situation om man inte lutade sig mot det som upplevs som ett satt tak på 1 273 kronor per månad.
En höjning av det beloppet måste vi hela tiden fundera över. Ökar kostnaderna i samhället, så ökar därmed kostnaderna för barnet. Därför måste vi hela tiden ha en beredskap för att se hur ekonomin utvecklas på det området. Men en höjning av underhållsstödet kommer aldrig någonsin att vara tillräckligt. Det är föräldrarnas ansvar som är mest nödvändigt.
Det finns också motioner som berörs i betänkandet, bland annat en motion från min partikamrat Anders Andersson som handlar om hur vi aktuellt beräknar underhållsstödet och det belopp som den ena föräldern ska betala.
Det finns en utredning som har tittat på hur vi ska kunna få mer aktuella belopp fastställda, den så kallade Månadsuppgiftsutredningen. Det kan vara ett bra sätt att komma till rätta med problemen. Därför är vi inte nu beredda att gå vidare med ett tillkännagivande på det här området.
Fru talman! Barn behöver båda sina föräldrar. Man behöver det ekonomiska stödet från båda sina föräldrar. Och föräldrar behöver mer stöd från samhället för att ta sitt fortsatta gemensamma ansvar.
Regeringen fortsätter att titta på hur vi kan utveckla och förbättra det stödet. I nuläget är vi inte beredda att gå vidare med mer än det förslag som det här betänkandet innehåller. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner.
(Applåder)
I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).