Herr talman! Det är ett viktigt betänkande som vi ska behandla i dag även om det är ganska kort. Det visar på att föräldrarna har ett gemensamt ansvar för sina barn även om de inte bor tillsammans. Det visar och poängterar att delad vårdnad inte bara innefattar det fysiska, det psykiska och det sociala ansvaret. Det visar också att de har ett ekonomiskt ansvar.
Jag vill poängtera detta med ekonomiskt ansvar. Det är just det betänkandet handlar om när det gäller underhållsstödet. Det finns brister, och det pekar betänkandet på, när det gäller betalningsskyldigheten. Det är vad som har förtydligats här.
Eftersom de talare som har varit före mig har fördjupat sig ytterligare i det ekonomiska ansvaret tänker också jag göra det. I en av de motioner som finns med i betänkandet skriver Hillevi Larsson från Socialdemokraterna: Bland barn till ensamstående föräldrar är fattigdomen mer än tre gånger högre än bland barn till sammanboende föräldrar.
För mig är detta ofattbart. Hur kan man när man bor ihop ha en bättre ekonomisk ställning än när man bor separerat? Man tjänar väl lika mycket oavsett om man bor ihop eller om man bor var och en för sig. Det för mig säger att den särlevande föräldern - det vill säga pappan, vilket det i de flesta fall är - inte betalar det den skulle betala.
Vi vet att när man separerar utgår underhållsstödet nästintill omedelbart utan att man behöver ifrågasätta vad den andra parten tjänar. Det betyder att det finns brister i sättet att se på vad den särlevande föräldern ska betala.
För mig är det mycket viktigare att se till att båda föräldrarna bidrar efter sin inkomst och sin ekonomiska förmåga än att höja bidragen. Det är för mig inte det viktigaste.
Jag ser precis som flera från Alliansens sida har gjort på Särlevandeutredningen, som just ska titta på separationsteam. Det handlar om hur man med olika kompetenser kan förmå, hjälpa och stödja föräldrarna att separera på ett bra sätt som också innebär att man tittar på de ekonomiska förutsättningarna för barnet.
Inspektionen för socialförsäkringen poängterade i sitt remissyttrande över Särlevandeutredningen att det som brister i den utredningen är att man inte har tittat på hur förutsättningarna är för de föräldrar som tillsammans delar det ekonomiska ansvaret utan att man blandar in Försäkringskassan och underhållsstödet.
Skulle man titta mer på det skulle man också få en lärdom om de barnen har de bättre eller sämre på alla plan. Det är en viktig del att skicka med till regeringen att man också ska titta på hur de har löst detta, även om de är väldigt få. Det ska påpekas.
En annan del i stödet till barnen är det som gäller studiestödet. Där ska en utredning se över hur studiestödet betalas ut efter att man har fyllt 18 år. Det gäller inte minst det som har att göra med aktivitetsersättning utifrån familjeekonomiska skäl.
Det finns många delar när det gäller barnens ekonomiska förutsättningar och barn som lever i familjer där man har mycket dålig ekonomi, det vill säga nästintill uteslutande de som lever med ensamstående mammor. Det finns väldigt mycket mer att göra i det sammanhanget.
Särlevandeutredningen tar upp flera aspekter på det. Man tar upp delat barnbidrag, vårdbidrag för handikappade barn, bostadsbidraget och fördelningen av föräldrapenningen i vissa fall.
Jag och Centerpartiet vill att vi ska ta ett helhetsansvar för barns ekonomiska förutsättningar. Det är absolut nödvändigt för att vi ska få det hållbart över tid.
Herr talman! Med detta tillstyrker jag utskottets förslag i betänkandet och yrkar avslag på samtliga motioner.
(Applåder)
I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).