Herr talman! Det vi ska besluta om i dag handlar om en ändring i lagen som reglerar hur återbetalning ska gå till om det uppkommit skuld till Försäkringskassan. Betänkandet handlar inte om underhållsstödet i sig, men det är ändå värt att här i dag att ta upp viktiga utgångspunkter.
De flesta barn bor efter en separation mellan föräldrarna hos mamman. Det underhållsstöd som Försäkringskassan betalar ut till en del av dessa barn för att kompensera försörjningsbortfall har sedan 1994 höjts med endast 100 kronor per månad. Det är 8,8 procent, vilket innebär en kraftig urholkning av värdet.
Det här har främst drabbat hushållstypen ensamstående kvinnor med barn. Därför föreslår Miljöpartiet de gröna i samband med budgetbehandlingen att stödet ska höjas med 250 kronor per månad från nästa år. Allianspartierna har dock valt att avslå den höjningen.
Det akuta just nu är inte att se över regelverket - där pågår det en utredning som vi får vänta på - utan det behövs en höjning av det här stödet. Även om Moderaterna inte vill kännas vid det betyder de här pengarna väldigt mycket för de familjer som får dem. De ensamstående föräldrarna är de som sticker ut i statistiken.
När underhållstödet kom till var det en del av välfärdsamhällets stöd till de här barnen. Det är alltså illa att det knappt har höjts alls sedan 1994 utan endast med 100 kronor.
Klyftorna ökar i Sverige. Barn med utlandsfödda föräldrar, barn i socialt utsatta bostadsområden och barn till ensamstående är särskilt utsatta. Enligt Rädda Barnen lever mer än vart tionde barn i fattigdom i Sverige i dag. Fattigdom är resultatet av politik. Att fler föräldrar blir fattiga när det inte längre går att läsa klart sin utbildning på komvux eller att de blir utförsäkrade av socialförsäkringssystemen handlar om politiska beslut som denna riksdag har fattat, eller som majoriteten i denna riksdag har fattat, rättare sagt.
Det drabbar barnen. Syftet med den ekonomiska familjepolitiken, att jämna ut klyftor, har avtagit under hela 2000-talet och är snart helt borta. I dag lever fyra av tio ensamstående kvinnor med barn under fattigdomsgränsen. Det är en ökning med 200 procent på bara tio år. Alliansregeringen har ändrat målet för den ekonomiska familjepolitiken, så det är alltså ett resultat av medveten politisk vilja och medvetna politiska beslut.
Miljöpartiet vill att vi ska ha ett mål för familjepolitiken som både bidrar till jämställdhet och utjämnar klyftor mellan olika familjetyper. Det här är inte bara en fråga för de enskilda barnen, utan det är också en samhällsfråga. Det här handlar om folkhälsopolitik. Ekonomisk utsatthet är en riskfaktor för ohälsa.
Tidigare här i kammaren diskuterades siffror hit och dit, och Moderaterna vill inte kännas vid begreppet relativ fattigdom utan vill bara titta på begreppet absolut fattigdom. Många forskare, till exempel Michael Marmot på WHO samt Denny Vågerö och Tapio Salonen, menar att den relativa fattigdomen har betydelse för barns utveckling och familjers möjligheter.
Med ett underhållsstöd på rimlig nivå kan man minska risken för ohälsa. Det är bra för barnen, för deras familjer och för samhället. I våras lade Miljöpartiet fram rapporten
Tio insatser för att alla barn ska få samma livschanser
. Den innehåller konkreta förslag som både på kort och på lång sikt bekämpar barnfattigdomen i Sverige. Ett höjt underhållsstöd är en viktig pusselbit i detta. Politik som är bra för barn är bra för hela samhället.