Herr talman! Man kan stödja barnfamiljerna på många olika sätt. Att låta underhållsstödet ligga kvar på samma nivå som 1994, det har bara höjts med 100 kronor 1994, låter som att Moderaterna vill försvara den politiken. Det var inte syftet med underhållsstödet när det kom till. Man såg att det fanns ett behov av stödet i familjerna.
Självklart har vi sett underhållsstödet som endast en del. Vill man ha det på annat sätt mellan föräldrarna när man separerar kan man i stället, om man så vill, skriva ett civilrättsligt avtal. Underhållsstödet innebär att de familjer som bäst behöver resurser kan få del av det. För den som ska betala underhållsstödet är det en norm, eftersom man fortfarande har ett betalningsansvar, ett delat ansvar för de gemensamma barnen.
När det gäller den relativa barnfattigdomen är jag förvånad över Moderaternas ton mot de forskare som lyfter fram begreppet relativ fattigdom. Det är inte bara i Sverige man talar om relativ fattigdom. Även FN:s expertorgan WHO har i rapporten
Closing the Gap in a Generation
lyft fram vikten av att jobba för att minska klyftorna i samhället. Också de talar om relativ fattigdom.
Fattigdomsbegreppet i sig är kopplat till status.
Statussyndromet
av Michael Marmot är en bok som jag varmt rekommenderar Gunilla Nordgren att läsa.