Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.
Vi i Folkpartiet anser att det är glädjande att just avfallsfrågorna renderar en så intressant debatt. Det är viktiga frågor. Vi anser att dessa frågor även har beröring på frågor som handlar om målet om att nå en giftfri miljö.
Jens Holm frågade om Folkpartiets syn på avfallshantering och pantsystem. Det är viktigt, och självfallet har vi alla ett viktigt uppdrag i att underlätta för konsumententen att göra rätt. Det ska vara lätt att göra rätt. Jag tänkte ta upp några av de reservationer som finns i betänkandet och redogöra för på vilket sätt majoriteten i utskottet resonerat kring svaren på motionerna.
EU-kommissionen inledde hösten 2010 en studie om alternativ och möjligheter när det gäller ett EU-gemensamt pantsystem för burkar. Det arbetet pågår alltså. Syftet med studien är att inhämta information om och utvärdera olika alternativ när det gäller ett gemensamt pantsystem. Studien beräknas vara slutförd i november 2011.
Vi i utskottsmajoriteten anser att det är positivt att kommissionen har tagit initiativ till att utreda frågan om ett EU-gemensamt pantsystem för burkar. Enligt vår mening är det en fördel om såväl befintliga som nya initiativ om pantsystem kan utgå från en bredare bas för att återvinningen ska öka men understryker samtidigt att det är viktigt att incitamenten för konsumenterna att panta burkar kvarstår.
Det behövs därför en fortsatt god tillgänglighet i ett utvidgat system. Det ska vara enkelt att panta burkar. På så sätt kan Sverige fortsätta att vara ett av de länder som är bäst i världen när det gäller att panta förpackningar. Utskottsmajoriteten välkomnar kommissionens utredningsinsats och anser att resultatet av det pågående arbetet bör inväntas.
Frågan om det nordiska pantsystemet, som berörs i en av motionerna, har nyligen utretts av Nordiska rådet. Resultatet presenterades 2010. Nordiska rådets initiativ är vällovligt och kan utgöra ett steg mot ett gränsöverskridande samarbete om pantsystem. Samtidigt finns det fördelar med att avvakta resultatet från kommissionens arbete när det gäller det EU-gemensamma system som tidigare nämnts. Det ska vara lätt att göra rätt för konsumenten, och arbetet måste fortsätta.
När det gäller avfallshierarki, källsortering och återvinning är det viktigt att kommentera det delade ansvar som finns för dessa frågor. Med källsorteringen uppstår utmaningar, och vi som jobbat med frågorna lokalt i kommunerna kan konstatera att det inte alltid är lätt för konsumenten att veta vem som är ansvarig, om det är förpackningsindustrin eller kommunen. Det handlar om bygglov, för att ställa upp stationerna, och om skötselfrågor, för att det är skräpigt. Det finns många viktiga frågeställningar. Här gäller det att vidta många åtgärder för att underlätta för konsumenten.
Avfallshanteringen innebär en prioriteringsordning vad gäller åtgärder. I första hand ska vi förebygga uppkomsten av avfall. Konsumenter reagerar vid inköp. De reagerar på onödiga förpackningar. Och här har det ju hänt en hel del. Det avfall som ändå uppkommer ska i första hand återanvändas, i andra hand materialåtervinnas och i tredje hand energiåtervinnas. Först därefter ska det bortskaffas och deponeras.
Arbete pågår inom Regeringskansliet med att införliva avfallsdirektivet och inom Naturvårdsverket med att ta fram en ny nationell avfallsplan. Planen kommer bland annat att innehålla generella riktlinjer för avfallshierarkin. Naturvårdsverkets arbete med att ta fram en ny nationell avfallsplan utgår från kraven i det nya ramdirektivet för avfall. Syftet med planen är att minska avfallshanteringens påverkan på miljön. Den kommer att innehålla ett antal prioriterade områden där mål och åtgärder föreslås och beräknas vara klar sommaren 2011. Naturvårdsverket uppger att planen tas fram i dialog med olika aktörer, till exempel kommuner och producenter.
Med tanke på de goda insamlings- och återvinningsresultaten är det väsentligt att behålla och ytterligare förbättra hushållens vilja att sortera sitt avfall. Enligt miljöbalken är varje kommun skyldig att ha en avfallsplan. Avfallsplanen är en del av kommunens renhållningsordning. Avfallsplanen ska omfatta allt slags avfall inom kommunen, och de åtgärder som behöver vidtas för att hantera avfallet ska redovisas. Kommunernas källsortering utgår från de avfallsplaner och lokala föreskrifter som antas i varje kommun.
Naturvårdsverket har bland annat meddelat föreskrifter om innehållet i kommunala avfallsplaner. Den nya avfallsplanen, som tidigare nämnts, ska ange inriktningen på avfallsarbetet de kommande åren för bland annat den kommunala avfallsplaneringen. Det pågår en diskussion om ansvarsfrågor mellan kommuner och förpackningsindustri. En viktig fråga som man kan uppleva på kommunal nivå, och även regionalt, gäller de hinder som ibland uppkommer för konsumenterna. I den region där riksdagen finns har exempelvis kortsystem vid återvinningscentraler varit en stor fråga, och även Kommunförbundet har engagerats i frågan.
Fru talman! Avfallsfrågorna kan verka som en tråkig del av samhällets funktioner, men de utgör en viktig del av kretsloppet. En entreprenör verksam inom området uttryckte avfallets betydelse på följande sätt: "Vi är inte i avfallsbranschen utan i råvarubranschen."
(Applåder)