Fru talman! Avfall är en fråga som vi alla kommer i kontakt med dagligen. Varje dag ställer vi oss medvetet eller omedvetet frågan: Vad ska jag göra med använt papper, tomma förpackningar, överbliven mat eller en vara som har gått sönder?
I internationella jämförelser är Sverige ganska bra på att hantera avfall. Det betyder inte att vi kan slå oss till ro. Vi måste sikta högre. I Sverige behövs krafttag för att bryta de stadigt ökande avfallsmängderna. Det finns också stort utrymme för att öka materialåtervinningen. Sverige är det land i EU som har högst förbränning, men vi är inte bäst på materialåtervinning. Om vi tar hand om vårt avfall på ett klokare sätt förbättrar vi förutsättningarna för hälsa för människor och djur. Gifterna minskar i miljön, klimatpåverkan blir lägre och vi får en förnuftigare hushållning av energi och råvaror.
Jag väntar nu med spänning på Naturvårdsverkets nationella avfallsplan som ska komma till sommaren. Den nuvarande planen är från 2005. Det är dags för nya tag. Men det är inte bara en myndighet som behöver tänka till. Vi behöver vara många som är med i debatten, som visar engagemang och som kommer med idéer. I stor utsträckning är det vi konsumenter som ska göra jobbet att sortera. Då behövs kunskap och motivation. Samhället ska göra det lätt att göra rätt. Information ska vara lättillgänglig, och avfallssystemen ska vara inbjudande att använda.
Under de senaste åren har jag motionerat om avfallshantering. I år har jag lagt extra krut på att lyfta fram frågan om information. Jag menar att det inte ska behöva råda någon tvekan för konsumenter var man ska lämna sitt avfall för att göra rätt. I dag spretar informationen och är ofullständig. Kommunerna har ansvaret att informera efter dialog med producenter. Hur information ges i kommuner varierar mycket. Det borde vara lättare att hitta sammanhållen information. Det skulle exempelvis kunna finnas en välkänd nationell hemsida där man kan läsa hur alla möjliga varor ska hanteras.
Informationen på avfallsstationerna måste också bli bättre. De flesta stationer är obemannade, så vem frågar man om man inte vet hur man ska göra? Det är lätt att en vara hamnar fel om informationen är bristfällig. Kanske kan det finnas en telefon på återvinningsstationen för att ringa till någon som kan ge vägledning? Åtminstone borde det vara tydligt vem man kan ringa om man har mobiltelefonen med sig. Det borde också finnas fler pedagogiska bilder och information på flera språk.
Återkopplingen till oss konsumenter borde bli bättre. Det florerar fortfarande myter om att det inte är någon idé att sortera. Visst vore det motiverande att få mer information om varför vi ska sortera och återvinna, vad som sedan görs med materialet och hur mycket som samlas in.
Förutom att minska det totala avfallet måste vår ambition vara att också minska dess farlighet. Det finns beräkningar som visar att runt två kilo årligen per person farligt avfall och elavfall hamnar i hushållssoporna, det vill säga fel. Till viss del beror det nog på att avfallet inte upplevs som farligt; vi har ju det i våra hem. Men exempelvis batterier, energilampor, ugnsrengöring och insektsmedel är mycket skadliga om de hamnar i miljön. Det behövs mer kunskap och ökad service i insamlingen av dessa varor.
Elvaror ska i dag märkas med en symbol som visar en överkryssad soptunna. Kommunerna ska tala om vad symbolen betyder. Detta system fungerar inte tillfredsställande. Sist jag handlade mat gick jag bort till elhyllan i butiken och vände på några förpackningar med elapparatur. Märkningen var mycket varierande - allt från att den var hyfsat tydlig till att symbolen fanns under förpackningen och dold inuti den till att ingen märkning syntes. Vad gällde ugnsrengöringen och insektsmedlet fanns det på sina håll ingen märkning eller text alls om att varan skulle sorteras som farligt avfall, eller så stod det något kryptiskt.
Som svar i betänkandet står det att Naturvårdsverket har skapat en lista över avfall som klassas som farligt. Jag letade upp listan, men jag uppfattar att den i första hand vänder sig till dem som i yrkesverksamhet skapar och ska klassa farligt avfall och till dem som bedriver tillsyn. Men jag kan inte säga att den var tillräckligt användarvänlig för vanliga konsumenter. Därtill undrar jag hur en konsument ska kunna veta att det är på Naturvårdsverkets hemsida som man ska leta.
I EU finns en mycket tydlig avfallshierarki som säger att vi ska eftersträva följande prioriteringsordning i hanteringen av avfall: förebygga, återanvända, materialåtervinna, energiutvinna och slutligen bortskaffa och deponera. Vi behöver bygga system som stöder avfallshierarkin. De senaste 15 åren har antalet kilo avfall per person i princip enbart ökat. Mellan 1997 och 2008 ökade genomsnittet avfall per person i Sverige med 100 kilo. Nu är vi uppe i nästan 500 kilo per person.
Om vi seriöst ska försöka minska avfallet måste vi göra mer än att bara tala om att människor ska handla mindre. När det gäller återanvändning kan jag notera att det i dag sällan finns ytor på återvinningsställen där det är möjligt att lämna hela varor för eventuell återanvändning. Tyvärr är det ofta lättare att lämna osorterat material än sorterat. Det är bakvänt, tycker jag!
Servicenivån på återvinningsstationerna måste upplevas som hög. Det ska vara rent och snyggt, och det ska vara lätt att veta vad man kan lämna där. År 2008 antog riksdagen lagstiftning som skulle tydliggöra krav på producenternas service för insamling och underlätta tillsynen för kommunerna. En myndighet skulle utses för att utforma föreskrifter för hur detta skulle gå till i praktiken. Ännu har myndigheten inte utsetts fast det är många, såväl producenter som kommuner och konsumenter, som väntar på de förbättringar denna lagstiftning skulle ge.
Jag känner till att regeringen funderar på att ta ett nytt helhetsgrepp på avfallsområdet. Möjligen är det därför förslaget om förhandsgodkända insamlingssystem för förpackningar och papper har stannat upp. Men jag menar att regeringen måste bli tydligare på den här punkten. Vad har vi för politiska initiativ att se fram emot för en bättre avfallshantering i Sverige?
Jag vill göra en kort kommentar till Jens Holm, som jag uppfattade tyckte att det var bedrövligt att det finns de som försöker dumpa sitt elavfall i utvecklingsländer. Det är vi förstås många som tycker. Det var därför glädjande att se att regeringen i slutet av 2009 lade fram en proposition för att just straffbelägga otillåtna avfallstransporter. Riksdagen fattade ett beslut om detta för cirka ett år sedan. Nu är försök till smuggling straffbart och kan ge fängelse. Samhället kan ingripa när man påträffar en container med olagligt avfall i en hamn. Det är förstås viktigt att se till att lagstiftningen fungerar i praktiken också fortsättningsvis.
Fru talman! Det pågår nu ett arbete med EU:s ramdirektiv för avfall. Naturvårdsverket utarbetar en ny avfallsplan. Parter på avfallsområdet för samtal. Debatten i dag har varit engagerad, tycker jag. Framtida diskussion om avfallet behöver vara livfull i myndigheter, i forskarvärlden, bland producenter och konsumenter - ja, i hela samhället! Hela tiden behöver diskussion pågå.
Men vi måste också ständigt agera för att vi ska nå framsteg. Vi är bra på avfallshantering i Sverige. Samtidigt är potentialen för ökad återvinning och klokare avfallshantering stor. Små förbättringar varje dag gör Sverige till ett föregångsland.
(Applåder)