Fru talman! Vi debatterar ett betänkande som rör ett antal motioner om avfall och kretslopp. Jag ska inte lägga ut texten om hela detta politiska område utan göra några nedslag i de motioner som utskottet har behandlat.
På radion i morse hörde jag Lundaforskaren som menade att vi har nog med restavfall från hushåll, livsmedelsindustri och avloppsslam för att driva samtliga bussar i hela Sverige med biogas.
Det låter som en positiv nyhet om det kunde bli verklighet eftersom bussarna i stadstrafik och i landsortstrafik i Sverige inte bara bidrar till fossila utsläpp av koldioxid utan också ganska mycket bidrar till hälsofarliga utsläpp i luft. Biogasdriften av tunga fordon är en oerhört effektiv och miljöbra satsning att genomföra.
Tyvärr har vi i dag inte de system som gör att vi effektivt utnyttjar det avfall som vi har och som kan göras till biogas så att vi driver alla dessa bussar med biogas. Det är både i distributionsledet och i det led som vi nu diskuterar kring avfallshanteringen, alltså insamlingen av dessa restprodukter, som Sverige skulle kunna göra betydligt mer.
Miljöpartiet tycker att man ska samla in biologiskt avfall i alla större städer i Sverige från både hushåll och storkök. Då skulle vi få en bra resurs som vi kan använda i kretsloppet betydligt mer effektivt än att bara bränna upp det som görs med huvuddelen av det i dag. En sådan konvertering skulle också kunna underlättas och stödjas av staten och regelverket i stället för att man drar denna fråga ytterligare ett antal år i långbänk för att hitta lösningar på det lokala planet. Som den tidigare talaren nämnde kan man också ge ekonomiskt stöd för lokala lösningar som tidigare på biogasens område har visat sig vara ganska lyckade satsningar. Vi har åtminstone fått i gång en hel del biogasproduktion i Sverige i dag med hjälp av de nationella investeringsstöd som har funnits i form av Klimp- och LIP-stöd.
I den reservation som Miljöpartiet har skrivit tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet om biologiskt avfall pekar vi just på att alla större städer ska få ett tydligt regelverk för att de ska samla in biologiskt avfall från hushållen. Då får man bort lite av den osäkerhet som finns i dag kring hur man ska bygga upp dessa system. Vi ser nämligen att nästan hälften av Sveriges kommuner har börjat eller redan har byggt ut insamlingssystem för biologiskt avfall. Det gäller i både större städer och i något glesare orter. Men samtidigt finns hälften av kommunerna kvar. När vi behöver denna resurs för en gemensam energisatsning både till tung trafik och till andra energiområden borde det även ligga i riksdagens intresse att underlätta för ett sådant regelverk.
Den andra frågan som jag vill ta upp gäller de allmänna ansvarsförhållandena i fråga om insamlingen från hushållen av avfall. Vi överöses med mediala inslag om vilka resurser som ändå finns i våra soppåsar hemma i hushållen och som inte tas till vara i materialledet. Vi i Sverige är stolta över att vi inte lägger detta avfall på deponi längre utan förbränner det och i alla får energi av det. Men det skulle vara bättre om vi lyckades materialåtervinna betydligt mer än vi gör i dag.
Jag vill peka på att den kanske största vinsten är den pedagogiska, nämligen att man gemensamt i bostadsområden och bland befolkningen faktiskt känner att man gör rätt för sig och att man inte blir straffad för att man sorterar sitt avfall genom att man, som i Stockholm, får gå flera hundra meter. Det låter inte särskilt långt. Men med tanke på att alternativet är att man bär ut soppåsen till trapphuset straffar vi fortfarande dem som gör det miljöbästa valet, precis tvärtemot regeln om att det ska vara lätt och billigt att vara miljövän. Vi kan definitivt inte nöja oss med ett system där vi inte får till en lösning där den miljöbästa lösningen också är den lösning som var och en känner är den som är lättast att hantera.
Jag tror att den samförståndslösning som man har börjat diskutera mellan aktörerna är en bra början. Men jag tycker inte att vi här ska nöja oss med det som majoritetspartierna förespråkar i detta betänkande genom att vi ska vänta på en segdragen beredning i Regeringskansliet. Den proposition som man hänvisar till i majoritetstexten när det gäller att dessa frågor ska tas upp igen redan har kommit till riksdagen, men den visar sig inte innehålla någonting om dessa frågor.
Jag skulle därför vilja ställa en fråga till majoritetsföreträdarna i denna debatt om hur de ser på hur vi ska komma vidare med ansvarsförhållandena för att bättre kunna materialåtervinna hushållens avfall och få ett bättre insamlingssystem som gör att man inte skiljer på metallhinken och konservburken utan ser metall som metall och som en viktig resurs att materialåteranvända och få in i kretsloppet så att vi slipper överutnyttja de ändliga resurser som finns på jorden.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 5 om biologiskt avfall med mera.
(Applåder)