Fru talman! Jag tror att vi är överens i många delar i fråga om avfallshierarkin. Nummer ett är att vi ser till att vi får så små avfallsmängder som möjligt. När avfall ändå uppstår ska vi försöka återanvända det. Kan vi inte återanvända det är nästa steg att återvinna det och återvinna det för till exempel material på nytt eller för energiutvinning. Det är så man jobbar i Sverige, och man har kommit olika långt på olika ställen.
Jag tror inte, Åsa Romson, att man kan göra det riktigt så enkelt för sig att säga att man genast får effekt om vi lagstiftar om en viss sak i Sveriges riksdag. Det handlar väldigt mycket om hur man lyckas ute på det lokala planet, om vi kan göra det enkelt och begripligt för kommuninvånarna. Ytterst vilar det på de enskilda kommunerna, som har ansvar för att se till att det fungerar och att stimulera sina kommuninvånare. Icke minst är information, som jag nämnde i mitt anförande, otroligt viktig. Flera instanser säger att den sak som kanske är mest avgörande för att man ska få ett bra genomslag och en ännu bättre källsortering i vårt land - i dag är vi världsledande, men vi ska inte nöja oss med det - är att våra invånare är informerade, känner en delaktighet och har kunskap.