Fru talman! Marknaden för offentlig upphandling är mycket omfattande. Enbart den offentliga sektorn upphandlar årligen varor och tjänster för i storleksordningen 400-500 miljarder kronor. Det gör att det är väldigt angeläget att kunna garantera likabehandling, icke-diskriminering och en fri och öppen konkurrens. Alla aktörer - små som stora och svenska som utländska - ska kunna delta i upphandlingar på samma villkor.
Detta är en helt avgörande princip för oss. På så sätt säkerställs också största möjliga kostnadseffektivitet och samhällsnytta i upphandlingarna. Tillämpningen av lagen om offentlig upphandling måste bli mer smart och småföretagarvänlig.
Inledningsvis yrkar jag bifall till finansutskottets förslag i betänkandet.
Jag kommer att ta upp tre områden: ILO-konventionen och kollektivavtal, utmaningsrätten samt lokal upphandling enligt lagen om offentlig upphandling.
Vänsteroppositionen - Socialdemokraterna och Vänsterpartiet - driver med kraft kraven på kollektivavtal vid upphandling och ratificering av ILO:s konvention 94 från 1949. Det stora problemet med deras krav är att likabehandling och den fria konkurrensen då helt sätts ur spel. Det vet Socialdemokraterna. De har under sina regeringsinnehav haft 60 år på sig för att införa just ILO 94 från 1949. Men man har sett uppenbara svårigheter med att göra just detta.
För egenföretagare och småföretagare, som inte har kollektivavtal, innebär Socialdemokraternas och Vänsterpartiets politik att de utestängs från möjligheterna att inkomma med anbud. Inte minst skulle många företag på landsbygden drabbas oerhört hårt. Centerpartiet vill underlätta för egenföretagare och småföretagare att växa och anställa samt göra det möjligt att driva företag runt om i vårt avlånga land. Här är den offentliga upphandlingen en oerhört viktig marknad även för de egenföretagare som inte är i behov av kollektivavtal.
Vänsteroppositionens jobbpolitik skulle slå undan benen för tusentals av dessa företag som vi vet kommer att stå för jobbtillväxten framöver. Det är en egoistisk och tillväxtfientlig politik som långsiktigt kommer att skada Sveriges konkurrenskraft.
Vid sidan av dessa grundläggande invändningar för att värna jobb och tillväxt i Sverige tillkommer rättsliga invändningar. Enligt förvaltningsdomstolar anses frågan om krav på kollektivavtal strida mot gemenskapsrätten. Även EU-domstolen har prövat möjligheten till vissa krav på kollektivavtal vid upphandlingar - det så kallade Rüffertmålet - och kommit fram till att sådana krav strider inte bara mot de svenska upphandlingsreglerna, som tidigare sagts, utan också mot gemenskapsrätten. Det råder också en osäkerhet beträffande förhållandet mellan ILO-konventionens regler och EU-rätten.
Sammanfattningsvis innebär detta att det är självklart för Centerpartiet att yrka avslag beträffande absoluta krav på kollektivavtal vid upphandling samt ratificering av ILO:s konvention 94. Vi vill nämligen underlätta för småföretag att växa och anställa, garantera likabehandling och icke-diskriminering samt stå upp för rättssäkerheten.
Fru talman! Utmaningsrätten är ett sätt för kommuner, landsting och regioner att utsätta sig för nytänkande och entreprenörskap. Företag och organisationer har härigenom möjlighet att visa att de kan göra jobbet bättre, billigare och/eller mer innovativt, till nytta för kommuninvånarna. Den potentiella marknad som kan öppna sig är mycket stor.
Enligt Konkurrensverkets bedömningar kan 70-80 procent av all kommunal verksamhet konkurrensutsättas. I dag är endast ungefär 10 procent konkurrensutsatt. Marknadens värde kan uppgå till så mycket som 700-1 000 miljarder kronor årligen. Med andra ord kan stora möjligheter vänta runt hörnet - om kommunerna tar chansen. Hittills har drygt 30 kommuner beslutat om utmaningsrätten.
Regeringens valfrihetsreformer, till exempel LOV, har öppnat kommunsektorn för företagare och entreprenörer samt lett till att kvinnor fått fler arbetsgivare att välja bland och underlättat livspusslet för många. Därtill har effektiviteten, kvaliteten och tillgängligheten i välfärden ökat. Centerpartiet vill därför fortsätta att bygga vidare på valfrihetsreformer, till exempel genom att göra LOV obligatorisk i hela landet.
Att lagstifta om utmaningsrätt skulle däremot aktualisera komplicerade rättsfrågor och är därför inte realistiskt att genomföra. Icke desto mindre bör kommunerna göras uppmärksamma på de möjligheter som utmaningsrätten innebär så att de kan fatta välgrundade och ekonomiskt rationella beslut för sina egna verksamheter.
Utmaningsrätten är en principiellt viktig fråga inte minst eftersom positiva signaler sänds till det befintliga näringslivet. I småföretagen sker ofta en produkt- och tjänsteutveckling som på så sätt kan bli synlig och tillgänglig för kommunen.
Fru talman! Jag tror att vi alla kan skriva under på vikten av närproducerad mat, miljöhänsyn och sociala kriterier samt att stat och kommun ska vara ett väldigt gott föredöme. Det är oerhört grundläggande principer för Centerpartiet.
Att veta varifrån maten kommer, hur den odlas, vilken kvalitet den har och under vilka förhållanden djuren lever är en trygghet för oss alla. Glädjande nog utgör också den lokalt producerade - och ekologiska - maten en allt större del av våra livsmedelsinköp. Svenskarna har blivit mer kvalitets- och miljömedvetna, vilket naturligtvis är glädjande.
Särskilda krav på att varor och tjänster ska produceras lokalt eller enligt svenska normer går dock inte att ställa enligt den lagstiftning som finns. Det skulle strida mot såväl svensk rätt som grundläggande EU-regler och därigenom vara oförenligt med principerna om likabehandling och icke-diskriminering. Alla leverantörer måste behandlas lika och ges samma förutsättningar att lämna ett anbud.
Inom ramen för dessa grundläggande principer finns det dock en hel del som kan göras. Exempelvis anser vi i Centerpartiet att den offentliga sektorn bör utarbeta tydliga etiska och miljömässiga styrdokument för sin upphandling. Kommunerna måste också bli bättre på att utnyttja möjligheten att ställa krav som står i proportion till de upphandlade beloppen. I dag är kraven nämligen ofta för strikta även för små upphandlingar, vilket missgynnar mindre, ofta lokala, aktörer.
En ökad medvetenhet och kunskap hos kommunernas upphandlare kring hur kraven kan utformas för att ge de lokala producenterna samma förutsättningar som de större är därmed en viktig fråga framöver. I dag deltar bara runt en tredjedel av Sveriges småföretag i offentliga upphandlingar, trots att de är över 99 procent av antalet företag i landet. Det finns stora affärsmöjligheter i offentliga upphandlingar, så fler borde se möjligheter genom en enklare och snabbare administrativ process och genom mindre omfattning av själva upphandlingarna.
Det är oerhört viktigt att säkerställa att offentlig upphandling gör det möjligt även för mindre och lokala aktörer att vara med i processen. Här är det framför allt tillämpningen som är i fokus och som kraftigt behöver förbättras. Politiskt ledarskap runt om i Kommunsverige och Myndighetssverige skulle också kunna göra att tillämpningen blev inkluderande för mindre företag och inte exkluderande.